Nr 155.
Av herr Wagnsson, om utredning angående det s. k.
ungdomsproblemet.
Ungdomsproblemet har de sista åren på ett särskilt sätt trätt i förgrunden.
Dess aktualitet är dokumenterad genom en hel rad framställningar i
ungdoms- och nöjesfrågan. Av dessa framställningar att döma tycks man på många håll
ha en viss benägenhet att framför allt rikta uppmärksamheten på en del
oarter hos nutidens ungdom och diverse avarter av nöjeslivet. Det verkar som
om många överhuvud taget såge rätt pessimistiskt på läget inom
ungdomsvärlden.
Det torde kunna hävdas, att det är lika orättvist som opsykologiskt att klanka och klaga på ungdomen av i dag. Det finns i själva verket så mycken vaken stilig och ansvarskännande ungdom — den är ett det bästa löfte för framtiden. Det bör nog sägas ifrån, att vår ungdom i stort sett väl kan mäta sig med och delvis är bättre en gången tids ungdom. — Det är klart, att det finns även mindre god ungdom, ej få unga, som kommit på glid eller äro i fara att komma på glid, men helt säkert utgöra dessa blott ett mindretal av vår tids ungdom.
Ungdomsproblemet bör nu ägnas mycken uppmärksamhet redan med hänsyn till dessa, som gått vilse eller äro i fara att gå vilse. Även andra överväganden motivera ett aktualiserande av ungdomens problem. Vårt folks möjlighet att i farans stund framgångsrikt värna sin frihet och sitt oberoende är avhängig ej blott av den krigsmateriel, vi skaffat, de befästningar, vi uppföra, o. s. v. utan än mer av kvaliteten hos den levande försvarsstyrkan — det är på människorna och deras beskaffenhet, det i sista hand kommer an. Och vidare: vårt demokratiska styrelsesätt ställer de största krav på den enskilda människan. Hos oss gäller det ju ej att blott blint lyda, blott utföra givna befallningar — nej på så många punkter i samhällslivet kräves det, att den enskilde får ta initiativ, själv träffa avgöranden, får gå in under ansvaret för andra och det hela. Demokratien står och faller med möjligheten att överallt i samhället ha i sin tjänst självständiga, vakna och ansvarskännande människor. Ingenting betyder mer för Sveriges yttre och inre frihet än att här fostras fram en ungdom av högsta möjliga kvalitet. Och när det gäller våra önskningar med avseende på vår ungdom likasom vad vi kunna ge den och göra för den, må det vara oss klart: endast det bästa är gott nog.
Vad kan då vår generation ge åt och göra för vår ungdom utöver det, som
