att man därför bör göra ungdomen den tjänsten att söka skapa fram goda nöjen. En orts ungdomsorganisationer böra sammansluta sig — så har redan skett på ett och annat håll, där man bildat ett för alla organisationerna gemensamt ungdomsråd — bl. a. för att söka ge ungdomen tillfälle till sunda nöjen, till glädje och vederkvickelse. Det vore väl märkvärdigt, om våra ungdomssammanslutningar, som samla eliten av vår ungdom, ej skulle kunna framgångsrikt konkurrera med nöjesindustrien. Ett sådant ungdomsorganisationernas samarbete behövde få stöd och erkännande från statens och kommunens sida. Ett sätt att stödja denna gärning vore att låta vissa unga deltaga i lekkurser o. dyl., gärna förlagda till någon folkhögskola.
Vi ha erinrat om ett och annat, som kunde göras till ungdomens fromma. Vi äro övertygade om att även andra vägar måste uppsökas och frimodigt beträdas för att söka ge de unga de bästa startmöjligheter i livet.
Jag håller också före, att en allsidig och djuplodande undersökning av ungdomsproblemet skall tvinga vederbörande att ge sig i kast med bostadsfrågan. Den ungdom, för vilken hemmet är blott sov- och matställe, går mycket fattigare och sämre rustad ut i livskampen än den, som levt i ett verkligt hem.
När man skall söka komma till rätta med ungdomsproblemet, kommer man helt visst att också stöta på frågan om barnens i förskoleåldern fostran. Våra psykologer torde vara ense om att de första 7 levnadsåren på ett alldeles särskilt sätt äro av avgörande betydelse för människan, för vad det blir av henne. Det vore dåraktigt att söka lösa ungdomsproblemet utan att samtidigt söka se till, att det allra bästa ges åt barnen under de år, då karaktär och livsriktning grundläggas.
Det synes mig synnerligen önskvärt att hela ungdomsproblemet blir föremål för en omfattande undersökning och jag vågar tro, att mycket gott kan komma av en sådan undersökning.
Med stöd av vad ovan anförts föreslår jag,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om allsidig utredning av spörsmålet om vad, som ytterligare kan göras för att moraliskt stärka och intellektuellt och kulturellt höja vår ungdom.
Stockholm den 24 januari 1942.
Ruben Wagnsson.
