Nr 5.
Av herr Andersson, Verner, m. fl. angående landets tillgodoseende med elektrisk energi och ett planmässigt ordnande av de till landets
elektrifiering hörande frågorna.
Den elektriska energiens betydelse som faktor i det allmänna framåtskridandet
har ökats i en oerhörd omfattning under de senaste årtiondena och denna
utveckling fortskrider i en allt snabbare takt. Ingenjörsvetenskapen har gjort och
gör alltjämt de mest geniala framsteg på elektroteknikens område, därvid
möjligheten att nyttiggöra den kraft vattenmassorna utvecklar i våra älvars fall, för
de mest växlande uppgifter till gagn och trevnad i det mänskliga livet, ter sig
som en underbar saga i det mänskliga framâtskridandets historia. I denna
teknikens tidsålder vilar obestridligen kulturframstegen i stor utsträckning på
möjligheten att få de oupphörligt ökade kraftbehoven fyllda.
Såsom belysande för omfattningen av den elektriska energiens snabbt ökade användning kan nämnas, att förbrukningen härav, som år 1933 uppgick till cirka 4 1⁄2 miljarder kWh, 1939 hade ökats till nära 8 miljarder kWh.
Härav måste framgå att landets tillgodoseende med elektrisk energi och ett planmåissigt ordnande av de till landets elektrifiering hörande frågorna är en samhällsangelägenhet av första storleksordningen. För produktionen härav är vårt folk på ett utomordentligt sätt gynnat genom den rikliga förekomsten av vattenkraft, som vi ha att tillgå inom vårt land. Enligt officiell statistik uppgår denna vattenkraft omräknad i elektrisk effekt till icke mindre 11 miljoner kW, varav dock hittills endast 1,8 miljoner kW genom utbyggnad äro nyttiggjorda. Även om en del av de förefintliga vattenkrafttillgångarna — för närvarande i varje fall — icke skulle vara ekonomiskt utbyggnadsvärda, så finnas dock betydande resurser för att möta expansionen av energiförbrukning i framtiden.
Man finner emellertid till sin överraskning, att trots våra oerhörda icke utnyttjade vattenkraftsresurser produceras en inte ringa del av landets energibehov medelst ångkraft, varvid åtgår betydande mängder importerat bränsle. Sålunda — alltjämt enligt officiell statistik — producerades år 1939 929 miljoner kWh medelst värmekraft representerande en kolförbrukning av cirka 450,000 ton, vilken med ett kolpris av 50 kronor per ton medför en kostnad av 22 1⁄2 miljoner kronor. Det må här påpekas att de senare årens utveckling markerar en ogynnsam tendens härvidlag, med en påtaglig nedgång i vattenkraftens procentuella andel av primärkraften; från nära 76 procent år 1922 sjönk den till 68 procent
