svenskarna i Amerika att medelst en insamling möjliggöra hitsändandet av ett fartyg för att hämta dem, som önska återvända, skulle utan tvivel vinna gehör bland dessa och även understödjas av den amerikanska kongressens svenska ledamöter. Detta förslag, som i själva verket allvarligt dryftats bland svensk-amerikanerna, är givetvis en radikal åtgärd, vilken endast i yttersta nödfall kommer att tillgripas. Den vore för vårt land icke sympatisk.
Svensk-amerikanernas speciella egenskaper, vilka i deras nya hemland överallt förskaffat dem aktning och förtroende, göra dem förvisso ej benägna att begära någon form av välgörenhet. Vad de med ovan framförda förslag vilja erbjuda statsmakterna är i stället ett konstruktivt program. Utan startkapital måste den ovärderliga reserv av duglighet och arbetsförmåga, som svensk-amerikanerna utgöra, vara dömd att förbli outnyttjad, medan ett till en början ganska blygsamt anslag skulle möjliggöra denna reservs insättande i det svenska samhällslivets tjänst till dettas ovanskliga gagn. Önskligt vore att Kungl. Maj:t läte företaga en utredning av vad svensk-amerikanerna sedan emigrationens början uträttat till gagn för Sverige.
Vad sedan angår de utlandssvenskar, som icke äro svensk-amerikaner och som huvudsakligen torde vara i behov av tillfällig hjälp så länge kriget varar, synes den hjälpform som nu praktiseras vara att i fortsättningen anbefalla med någon förstärkning av den ekonomiska hjälpen och med kontroll av att de administrativa kostnaderna icke bli för stora samt att det vid krigsslutet lämnas ekonomiskt stöd för dessa svenskars återvändande till sina gamla adoptivländer, där de så önska och där de ofta nått bärgning och framgång.
Under åberopande av vad som sålunda anförts hemställes,
att riksdagen måtte besluta anslå 200 000 kronor såsom startkapital till en hjälp- och lånekassa, i första hand avsedd att för återvända svensk-amerikaner möjliggöra ett återupptagande i Sverige av den verksamhet de förut haft i Amerika.
Stockholm den 24 januari 1942.
Fredrik Ström.
