Nr 170.
Av herr Norman, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till Ericastiftelsen.
Styrelsen för Ericastiftelsen, läkepedagogiskt institut, har för
verksamhetsåret 1942—1943 begärt ett statligt anslag av 20 000 kronor. I 1942 års
statsverksproposition (5:e huvudtiteln) upptages ett förslagsanslag till
Ericastiftelsen på 10 000 kronor. Propositionen upptar resultatet av den
utredning angående det sociala och pedagogiska behovet av Ericastiftelsens
läkepedagogiska institut, varom 1941 års lagtima riksdag gjorde framställning
till Kungl. Maj:t.
I propositionen uttalar departementschefen såsom önskvärt att »stiftelsens arbete under nästa verksamhetsår kunde bedrivas i den omfattning stiftelsen planerat», d. v. s. önskvärdheten av att det i stiftelsens verksamhet ingående läkepedagogiska seminariet, som av ekonomiska orsaker ej under innevarande verksamhetsår kunnat hållas öppet, med nästkommande år måtte återupptagas.
I skolöverstyrelsens utredning åberopas till yttermera visso i detta hänseende ett yttrande av statens inspektör för fattigvård och barnavård, vari framhålles att »seminariet ur socialvårdssynpunkt är det centrala i Ericastiftelsens verksamhet».
Departementschefen framhåller i sitt yttrande att för upprätthållande av verksamheten »i den omfattning som stiftelsen tänkt sig» (d. v. s. med upprätthållande av seminariet) ett statsanslag på 20 000 kronor synes nödvändigt, »därest några nu ej kända hjälpkällor ställas till stiftelsens förfogande». Detta oaktat finner sig departementschefen av statsfinansiella skäl förhindrad att föreslå ett statsbidrag av över 10 000 kronor och föreslår att detta bidrag icke knytes till viss del av stiftelsens verksamhet.
Beträffande den mest önskvärda delen av stiftelsens verksamhet, nämligen seminariet, medför denna anslagsbegränsning en bestående osäkerhet från år till år. Så sent som i januari i år har denna ovisshet uppenbarat en ny, allvarlig svårighet för stiftelsen. Sedan hösten 1939 har styrelsen för Ericastiftelsen gjort försök att finna lämplig efterträdare till seminariets första rektor, som med föreståndarinnebefattningen förenade rektoratet vid det läkepedagogiska seminariet. Alla försök och det sista, vid vilket styrelsen haft anledning ställa goda förhoppningar, ha emellertid strandat beroende på den personliga osäkerhet beträffande framtiden som anställning såsom rektor vid seminariet innebär. En för tjänsten kompetent, även akademiskt meriterad, folkskollärarinna i ordinarie tjänst och med erfarenheter av särklassundervisning m. m.. hade accepterat erbjuden lön, men
