förefintliga naturtillgångar och spörsmålen om landets kraftförsörjning överhuvudtaget. Man står här inför så vitala samhällsintressen, vars tillgodoseende icke bör ligga i händerna på företag, där de enskilda delägarnas intressen måste sättas i första rummet och det allmännas först i andra. Nu har det ofta blivit så, att de större samhällena och de större industrierna med sina betydande ekonomiska resurser kunnat förvärva och för sina syften utbygga och nyttiggöra dessa naturtillgångar, som våra vattenfall utgöra, och för ett billigt pris kunnat ställa till sina intressenters förfogande elektrisk energi, medan småsamhällen och folket ute i bygderna med sina begränsade möjligheter i olika avseenden ofta haft svårigheter att till ett överkomligt pris tillgodose sitt kraftbehov.
Frågan om vattenkraften skall tillhöra enskilda eller vara samhällsegendom är av gammalt datum, men synes icke ha blivit föremål för så allvarlig behandling, som dess betydelse kunde ha fordrat. Tyvärr kommer lagstiftningen ofta decennier efter den tekniska och socialekonomiska utvecklingen. Starka skäl synas här tala för att staten övertoge ansvaret för energiproduktionen och för exploaterandet i fortsättningen av våra älvars vattenkraft, ävenså då det gäller det fortsatta utbyggandet och driften av ett landet omfattande ledningsnät. Det måste anses obestridligt att här föreligger för land och folk spörsmål av en storleksordning och betydelse fullt jämförbar med vilket annat område som helst vilket redan är föremål för statsdrift, t. ex. kommunikationer, telegraf, post o. s. v.
Inför de problem, som här möta, är det att beklaga att den år 1917 tillsatta elektrifieringskommittén i samband med den på sin tid vidtagna allmänna indragningen av kungl. kommittéer icke blev i tillfälle slutföra sin uppgift. En dyrbar tid har därmed gått förlorad, varvid säkerligen mycket för det allmännas bästa, i utvecklingens rastlösa gång, skulle bättre kunnat tillvaratagas om dessa angelägenheter varit föremål för en mera enhetlig ledning.
Med stöd av vad som sålunda anförts få undertecknade härmed vördsamt anhålla,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning och förslag i följande spörsmål:
1) möjligheten av en enhetlig ledning av landets kraftförsörjning eventuellt ett förstatligande av produktionen och tillhandahållande av elektrisk energi;
2) frågan om enhetligare taxor för elektrisk energi samt lägre pris härå för landsbygdens folk;
3) åtgärder för ett effektivare tillgodoseende av landsbygdens behov av elektrisk energi; samt
4) frågan om större planmässighet och enhetlighet vid utförandet av de elektriska ledningsnäten för att därigenom bl. a.
