Nr 173.
Av herr Holmbäck, om förlängning av skyddstiden beträffande författarrätten till sådana litterära verk,
som tillkommit före den 1 januari 1920.
Lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk, som
återger de gällande reglerna i Sverige på författarrättens område, genomför
en enhetlig skyddstid för de litterära och musikaliska verk, vilka utgivits
efter den 1 januari 1920, då lagen trädde i kraft. Tidigare gällde lagen den
10 augusti 1877 angående äganderätt till skrift. Enligt denna lag, i den
lydelse den hade mot slutet av sin giltighetstid, ägde författarens
rättsinnehavare ensamrätt att mångfaldiga skrift genom tryck och fotokemiskt
förfarande tills femtio och att uppföra dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt
arbete med utstyrsel för skådebanan tills trettio år förflutit från författarens
död. Nu stadgade man, att både rätten att mångfaldiga ett verk samt rätten
att uppföra det för skådebanan skulle gälla till utgången av trettionde året
efter författarens död. Denna tidslängd skulle vara bestämmande även för
de övriga befogenheter — delvis förefintliga i äldre lagstiftning, delvis
nyinförda genom 1919 års lagstiftning — som genom den nya lagen medgavs
författaren. I fråga om verk, som utgivits innan den nya lagen trädde i kraft,
genomförde man åter icke den enhetliga skyddstiden. Man ansåg sig icke
genom den nya lagen kunna minska det författarrättsliga skydd, som den äldre
lagstiftningen gav, men ville icke låta den femtioåriga skyddstiden gälla även
i sådana hänseenden, i vilka den icke genomförts av den äldre rätten. I följd
härav varar beträffande före den 1 januari 1920 utgivna verk författarens
ensamrätt att mångfaldiga sitt verk tills femtio år förflutit efter hans död,
men författarrätten utslocknar redan trettio år efter författarens död t. ex. i
fråga om verkets bearbetande för och framförande genom filmen, dess
föredragande offentligen och dess utsändande genom radio. Vid samma tidpunkt
utslocknar även författarrätten till verk, som utgivits före den 1 januari 1920,
i vad den gäller rätten att utföra musikaliskt och uppföra dramatiskt eller
mimiskt verk.
Frågan om den längd, skyddstiden lämpligen bör hava, är en av de mest omstridda i författarrättslagstiftningen. Å ena sidan står författarens intresse av att för sig och sina efterkommande erhålla ekonomisk vinning av det han skapat, å andra sidan samhällets intresse av att det andliga arbetets skatter i största utsträckning komma alla till godo. Detta sistnämnda intresse gör sig starkare gällande allteftersom i författarrätten införas flera befogenheter. Det var mindre starkt, då författarrätten i huvudsak endast omfattade skydd mot eftertryck, än då den innefattar ensamrätt att föredraga verket offentligen, att överföra det på mekaniskt instrument (t. ex. på en
