Formellt sett är det helt visst riktigt, att domstolarna döma på det sätt som de nu göra. I övergångsbestämmelserna till lagen av den 3 juni 1938, införda i lagboken under 8 § av strafflagens 4 kap., stadgas nämligen bl. a., att genom 1938 års lag upphäves vad som i annan lag eller författning finnes däremot stridande.
Vi anse, att samtliga de nämnda lagrummen böra överses och revideras till större samstämmighet och med beaktande av olika myndigheters erfarenheter på området.
Ifråga om kaféerna bör skapas säker möjlighet för myndigheterna att stänga en otillåten kaférörelse och ett vanskött kafé.
Alldeles oavsett det reella behovet av att på alkohollagstiftningens område kunna som förr få upprepade förseelser bestraffade mera var för sig, så synes oss den nuvarande situationen ifråga om lagrummens avfattning vara otillfredsställande. Den lekman, som nu läser ovannämnda paragrafer i kafé-, pilsner- och rusdrycksförsäljningsförordningarna (och dessa finnas utgivna i icke kommenterade editioner), får där lära sig, att man tillämpar principen: flera åtal flera straff. I en helt annan lag, strafflagen, och i ett kapitel, som folk i allmänhet säkerligen mest betraktar som ett domstolsjuristernas särskilda gebit, upphävas bl. a. de förutnämnda lagrummen i de tre förordningarna. Det förefaller riktigt, att man i sådant fall ändrade även avfattningen av själva dessa lagrum.
Vi tro emellertid som sagt, att en samvetsgrann omprövning skall utvisa, att lagrummen ifråga tvärtom böra återfå giltighet i enlighet med sin lydelse.
Med åberopande av vad vi sålunda påpekat få vi hemställa,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning rörande behovet av revision av nu förefintliga stadganden angående beivran av upprepade förseelser mot alkohollagstiftningen samt mot förordningen om försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker.
Stockholm den 24 januari 1942.
A. J. Bärg. Axel Löfgren.
