Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/387

Den här sidan har korrekturlästs
5
Motioner i Första kammaren, Nr 179.

Nr 179.


Av herr Brandt m. fl., om lagstiftning för bekämpande av sådan propaganda mot medborgargrupper, som utgår från

deras trosbekännelse eller ras.


För västerländsk rättsåskädning och rättsordning är människovärdet och därmed även en medborgares värde oberoende av »ras» och härkomst. »Här är icke jude eller hedning, icke grek eller barbar.» Allt slags rashat, enkannerligen judehat, har hittills varit främmande för det svenska folket, som härvidlag i gemen haft en sant aristokratisk inställning utan mindervärdeskänslor och förty erbjudit en dålig jordmån för vidskepliga »rasteorier», vilka anfäktat vissa politiska partier i andra länder. Under inflytande av för svenskt väsen — d. ä. för svensk tradition och kultur — främmande ideologier har emellertid under senare år i vissa kretsar, som sympatisera med utländska politiska ideal, en påtaglig antisemitisk strömning gjort sig gällande, vilken både i tal och skrift och jämväl på annat sätt — t. ex. skylt i en bokhandel med påskrift Tillträde förbjudet för judar! — tagit sig sådana uttryck, som vi tidigare skulle ha betraktat såsom fullkomligt uteslutna i en kulturstat som Sverige.

Man må icke bagatellisera den antisemitiska propagandan och tro, att det demokratiska svenska folket är fullkomligt immunt emot denna farliga pestsmitta. Ty väl är det sant, att antisemitismen på ett sätt är en enbart löjlig företeelse, bottnande i villfarelsen att människor, som till sitt utseende råka att något avvika från den vanliga folktypen, skulle på denna grund vara sämre än andra, men erfarenheten från andra länder visar, att samvetslösa statsmän och demagoger, vilka helt visst inte själva tro på sina befängda rasteorier, kunna utnyttja denna villfarelse för att tillintetgöra demokrati och folkfrihet. Rashat och rashets är ingenting att leka med. Det visa det tsaristiska Rysslands judepogromer, men det finns judeförföljelser av färskare datum i andra länder.

Även en vulgär antisemitisk propaganda kan i sinom tid utlösa fruktansvärda våldsdåd. Men även om den endast tar sig uttryck i kränkande generella omdömen och tillmälen gentemot en intellektuellt och moraliskt högtstående, synnerligen oförvitlig och laglydig medborgargrupp — inom vilken vi påträffa representanter för den yppersta svenskhet, till vilka hela nationen i stolthet ser upp — så utgör dock antisemitismen »en tryckande skam»