ståndpunkten. Hur förhöret än ordnas, består alltid möjligheten, att det ej ledes på bästa vis. Anförtros förhöret åt parterna, kan rättelse ske genom att ordföranden ingriper och vid behov övertager förhöret; mot ett otillfredsställande domarförhör åter gives knappast något botemedel. Erfarenheten från Danmark och Norge torde visa, att det ej behöver befaras att förhör genom parterna kommer att leda till hårdhet mot vittnen.
Som likaledes understrukits i lagrådet kan man betvivla, att de föreslagna lagreglerna komma att medföra det åsyftade resultatet. Så fast som domarförhöret är rotat i det nuvarande rättegångssättet, måste det förutses, att om förhör genom parterna göres beroende av rättens tillstånd i varje särskilt fall, den nya ordningen kommer att under lång tid väsentligen stanna på papperet.
Vad sålunda i lagrådet framförts som skäl för att vittnesförhöret i första hand bör överlämnas till parterna synes tillämpligt, vare sig båda parterna eller endast en av dem företrädes eller biträdes av advokat. Som särskilt angeläget framstår dock, att parterna gives en ovillkorlig sådan rätt att själva förhöra vittnena och sakkunniga i de fall, då å ömse sidor eller i brottmål å svarandesidan advokater uppträda såsom ombud eller biträden.
De föreslagna bestämmelserna, att domstolen i samband med avgörandet
i huvudsaken äger ex officio förplikta ett vårdslöst ombud att jämte
huvudmannen svara för genom vårdslösheten föranledda kostnader, finna vi, i den
utformning de erhållit, betänkliga. Oftast torde det förhålla sig så, att denna
vårdslöshet egentligen skylles huvudmannen. Skall domstolen här komma till ett
materiellt riktigt resultat, måste den få utrett, i vad mån ombudet eller dennes
huvudman föranlett dessa kostnader och i vad mån den ene eller andre är
subjektivt ansvarig. Detta innebär, såvitt vi förstå, i sak intet annat än att ett
särskilt rättegångsförfarande inledes mellan huvudmannen och ombudet, medan
huvudprocessen ännu pågår. Att partens ställning i huvudprocessen
härigenom försvagas ligger i öppen dag. Man kan nämligen inte vänta, att han skall
erhålla en lika energisk och verksam hjälp av sitt ombud, sedan denne fått ett
särskilt mot parten stridande intresse i rättegången. Vad ombudet-advokaten
angår ställes han inför en till synes olöslig intressekollision. För honom är det
nämligen omöjligt, särskilt under pågående rättegång, att till sitt eget försvar
framdraga omständigheter, som äro av beskaffenhet att ställa hans huvudman
i ömtålig dager. Han berövas därmed den rätt, som tillkommer varje annan
svarande, nämligen att andraga de omständigheter som kunna anföras till hans
försvar. Vad slutligen domstolen angår kommer den att sakna material för
frågans avgörande och nödgas förty grunda sitt beslut på ett antagande, som i
verkligheten kan vara felaktigt. Vi anse, att frågan om ett försumligt eller
vårdslöst ombuds eller biträdes ansvar mot motparten bör prövas i särskild
rättegång.
