gränsen droges så, att medverkan av nämnd vid rådhusrätt skall äga rum i mål rörande ansvar för brott, varå kan följa straffarbete i över två år. Därmed skulle nämnden icke behöva offra tid och krafter för deltagande i huvudförhandling rörande de vanligaste egendomsbrotten, såsom stöld, bedrägeri och förskingring, beträffande vilka två sistnämnda brottskategorier ofta endast bötesstraff ådömes. Skulle erfarenheten giva vid handen, att en sådan gränsdragning som den här avsedda lämpligen bör jämkas eller ändras, synes en därav betingad lagändring utan olägenhet kunna när som helst genomföras.
I anslutning till vad sålunda anförts tillåta vi oss hemställa,
att riksdagen vid behandling av föreliggande proposition nr 5 måtte, med förklaring att propositionen icke kunnat oförändrad bifallas, besluta, att 1 kap. 11 § första stycket skall erhålla denna lydelse: »Rådhusrätt vare domför — — — samband med förberedelsen. Rör mål ansvar för brott, varå kan följa straffarbete i över två år, skall vid huvudförhandling eller syn å stället nämnd hava säte i rätten; finnes, sedan nämnd deltagit, målet ej vara av beskaffenhet, som nu nämnts, vare rätten dock domför med nämnd.»
Stockholm den 3 februari 1942.
Gustaf Velander. Nils Holmström. Eilif Sylwan.
Gustaf Tamm. Gust. Björkman.
