fornminnen (uppgörande av avstyckningsplan faller nämligen ej under begreppet lantmäteriförrättning). Det riktiga torde därför vara att i den föreslagna nya lydelsen av 19: 1 jorddelningslagen och 5: 8 a fastighetsbildningslagen punkten »Finnes fast fornlämning, skall därtill hörande område såvitt möjligt avsättas till öppen plats» ersättes med en punkt av följande lydelse: »Vid uppgörande av plan skall vidare skyldigheten att bevara fasta fornlämningar iakttagas». Då får man samma regel, som enligt 15 § byggnadsstadgan gäller i fråga om stadsplan och byggnadsplan, vilket är fördelaktigt även ur den synpunkten, att det icke synes finnas skäl att ställa avstyckningsplan, byggnadsplan och stadsplan på olika linjer i förevarande hänseende. Man möjliggör vidare att vid uppgörande av avstyckningsplan fornminnena såsom hittills få ingå i större områden (parkområden o. d.), å vilka man icke tillåter avstyckning och som man därigenom reserverar för allmänna ändamål. Till slut behöver man icke i fråga om avstyckningsplan giva en direkt föreskrift om avsättande av områden till särskilt ändamål, vilket i viss mån är främmande för avstyckningsplanens begrepp.
Jag får alltså hemställa,
att i de i Kungl. Maj:ts proposition nr 8 föreslagna lagtexterna riksdagen ville göra de förändringar, vilka ovan angivits.
Stockholm den 14 februari 1942.
Å. Holmbäck.
