skäl kunde tala härför, när brotten äro av utrikespolitisk art», yttrade de sakkunniga i sitt betänkande (Statens off. utredningar 1940:8, s. 39). Visserligen kunna invändningar framställas även mot en sådan anordning, men då den kommit till användning i fråga om andra brott i samma kapitel, torde sådana invändningar ej få tillmätas avgörande vikt.
I den mån de här föreslagna ändringarna påkalla kompletteringar i andra lagrum, anhåller jag att utskottet måtte företaga dessa.
Med stöd av det anförda hemställes,
att i förslaget till lag om ändring i vissa delar av 8 kap. strafflagen följande ändringar måtte vidtagas:
14 §.
Den som - - - förhållanden, berörande riket eller dess förbindelser med annan makt, vilkas - - -.
14 a §.
Den som - - - böter dömas. Därest brott, som nu är sagt, icke riktar sig mot Sverige eller åsyftar underrättelser om svenska förhållanden må det ej utan Konungens lov åtalas av allmän åklagare.
Stockholm i februari 1942.
Östen Undén.
