Nr 201.
Av herr Wohlin, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m.
Frågan om tullbeskattningen av konstsilkevaror har vid åtskilliga
tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. Senast var detta fallet vid 1940
års lagtima riksdag, då 1938 års tulltaxerevisions betänkande nr 1 framlades
för riksdagen genom Kungl. Maj:ts proposition nr 205. I denna proposition
gjordes ett allmänt uttalande rörande konstsilketullarna av chefen för kungl.
finansdepartementet, som anförde bland annat,
att den svenska industrien tillgodosåge nio tiondelar av landets förbrukning av konstsilkevaror och på grund av inbördes konkurrens och konkurrensen med ylle- och bomullsvaror icke ägde möjlighet att i mera avsevärd mån utnyttja tullarna i skyddssyfte;
att importvarorna visserligen drabbades av tullarnas hela kraft, men att dessa varor i avsevärd omfattning utgjordes av modebetonade artiklar av viss lyxkaraktär, för vilka tullbelastningen ofta vore av jämförelsevis underordnad betydelse; samt
att tullarna icke lade några större hinder i vägen för importen, vilket framginge därav, att införselkvantiterna visat en så gott som oavbruten stegring.
Som slutomdöme framhölls i uttalandet att det icke kunde bestridas, att tullarna å konstsilkevaror i vissa fall drabbade jämförelsevis tungt och att handeln med dylika varor därigenom i viss mån fått en inriktning, som ur allmänt kommersiella synpunkter måste anses mindre önskvärd. Emellertid kunde någon allmän nedsättning av dessa ur statsfinansiell synpunkt viktiga tullar i dåvarande läge uppenbarligen icke komma i fråga.
I sitt betänkande (nr 25) i anledning av förenämnda proposition anslöt sig bevillningsutskottet till det av departementschefen gjorda uttalandet men framhöll angelägenheten av att frågan om tullarna å konstsilkevaror och i samband därmed även frågan om gällande accis å konstsilkegarn snarast möjligt toges under omprövning.
Med hänsyn till ovan refererade uttalande av departementschefen så sent
som till 1940 års lagtima riksdag förefaller det anmärkningsvärt, att i Kungl.
Maj:ts proposition nr 85 till innevarande års riksdag framlagts förslag om
betydande nedsättningar av konstsilketullarna. Ur statsfinansiell synpunkt
måste nämligen tidpunkten för en tullsänkning betecknas såsom än mindre
lämplig nu än år 1940. Staten har för närvarande ännu större behov av
inkomster och söker i största möjliga utsträckning tillgodose detta genom nya
