eller skärpta skatter på olika områden. Under sådana omständigheter måste det framstå såsom olämpligt att avsevärt minska en sedan lång tid tillbaka gällande tullbeskattning, som onekligen i viss mån har karaktären av lyxbeskattning och som i varje fall icke på något sätt kan betecknas såsom oskälig. Visserligen torde det icke vara alldeles otänkbart att de föreslagna tullnedsättningarna kunde komma att medföra en så stark ökning av importen, att den i propositionen omnämnda inkomstminskningen utebleve. I så fall skulle emellertid tullnedsättningarna komma att medföra synnerligen allvarliga konsekvenser för den svenska textilindustrien.
Även ur näringspolitisk synpunkt tala nämligen starka skäl mot en nedsättning för närvarande av tullarna å konstsilkevaror. De för nämnda varor gällande tullbestämmelserna hava med smärre jämkningar, huvudsakligen vidtagna i samband med ingångna handelsavtal, varit i kraft över 20 år. Tullsatserna hava visserligen aldrig varit avsedda att i sin helhet tjäna såsom skyddstullar och hava, såsom framgår av förut refererade uttalande, icke heller i full utsträckning utnyttjats såsom sådana. Emellertid torde det vara ofrånkomligt, att en så kraftig beskäring av tullarna som den föreslagna under alla förhållanden måste medföra allvarliga rubbningar för arbetstillgången inom industrien i fråga. För närvarande måste en sådan tullnedsättning anses vara särskilt ogynnsam, alldenstund textilindustriens tillverkningsprogram just nu är utsatt för kraftiga påfrestningar genom bristen på ull och bomull och den i anledning härav införda textilransoneringen, som gör industrien alltmer hänvisad att för driftens uppehållande tillverka de ransoneringsfria konstsilkevarorna.
Av de i propositionen återgivna yttrandena, avgivna så tidigt som i november 1940, framgår också att såväl kommerskollegium som textilrådet med hänsyn till de befarade konsekvenserna för textilindustrien biträdde förslaget om tullsänkningarna endast under förutsättning, att dess genomförande vore nödvändigt med hänsyn till landets intressen och att inga andra utvägar stode till buds. Grundad anledning finnes för antagandet, att betänkligheterna från textilindustriens sida på grund av textilransoneringen äro ännu större för närvarande. En särskild utredning på denna punkt synes påkallad. Det måste vidare anses beklagligt, om landet skulle avhända sig ett så värdefullt objekt för kommande handelsförhandlingar, som dessa tullar otvivelaktigt utgöra, utan att erhålla bestående fördelar i handelspolitiskt avseende.
De föreslagna tullnedsättningarna motiveras i propositionen
huvudsakligen med angelägenheten av att med hänsyn till det läge, vari vår
textilförsörjningsfråga befinner sig, åvägabringa en ökning av importen av
konstsilkevaror. Det förefaller emellertid som om införseln av utländska, ofta
starkt lyxbetonade och dyrbara kvaliteter av konstsilkevaror näppeligen
