meningar. Antecknas må blott, att inom de två häradsrätterna inom Södersysslets domsaga ärendet handlagts så, att rättens ordförande till protokollet angav, att han anmodats att avgiva eget yttrande och således ej deltoge i häradsrättens yttrande, samt att därefter häradsrättens beslut fattades av nämndemännen efter omröstning. I protokollet antecknades vilka nämndemän hade annan uppfattning än majoriteten, som i båda häradsrätterna avstyrkte förslaget.
I protokollet för första allmänna sammanträdet under lagtima höstetinget 1939 i Nordmarks härads domsaga angives att häradsrättens ordförande föredrog justitieombudsmannens skrivelse. Därefter säges:
»Vid diskussion yrkades det i nämnden, att häradsrättens yttrande måtte innefatta helt avslag på justitieombudsmannens förslag eller att i vart fall domarkansliet måtte få kvarbliva i Årjäng.
Efter överläggning och omröstning beslöt häradsrätten avgiva det yttrandet, att häradsrätten på de av justitieombudsmannen anförda skäl tillstyrkte, att domsagoregleringen komme till stånd på sätt som föreslagits av justitieombudsmannen.»
Uppenbart är emellertid, att häradsrättens ordförande i motsats till ordföranden inom de två häradsrätterna inom Södersysslets domsaga ansett att även i detta ärende häradsrättens beslut skulle fattas efter den grundsats, som 23 kap. 2 § rättegångsbalken uppställer för häradsrättens beslut vid fällande av dom, nämligen att om ej alla i nämnden äro ense, det skall stånda vid det som häradshövdingen prövar rättvist. Elva av nämndemännen ha nämligen avfattat en samma dag som tingssammanträdet hölls daterad handling, som de benämnt reservation och som av länsstyrelsen ingivits till Kungl. Maj:t. Den lyder:
»Undertecknade nämndemän som närvoro vid sammanträde med Nordmarks häradsrätt å tingshuset i Årjäng denna dag, under ordförandeskap av Häradshövdingen i domsagan G. Lundström, vid behandling av ärendet angående Justitieombudsmannens förslag till omreglering av Nordmarks m. fl. domsagor, vilja härmed anföra följande:
Efter ärendets föredragning förklarade sig ordf. komma att tillstyrka förslaget, samt frågade om det kanske är någon av nämndemännen som biträder hans mening. Härpå svarade nämndem. Emil Magnusson i Järnskog sig vara villig härtill.
Samtliga vi övriga domsagans 11 nämndemän förklarade under diskussionen vår åsikt vara att det föredragna förslagets genomförande skulle medföra synnerligen försvårande omständigheter för domsagans befolkning. Därvid särskilt framhölls domsagans stora ytinnehåll, vilket gör att avstånden vid resor till tingssammanträden och ärenden till domsagans kansli redan f. n. äro betydande, och skulle genom kansliets förflyttning till plats utom häradet innebära stora besvär och kostnader för den rättssökande allmänheten. Vidare framhölls olämpligheten av omreglering just nu, efter att vi på grund av förslag till reglering av landets domsagor, i åratal ej finge tillstånd att bygga tingshus, men sedan sådant lämnats, häradsborna hava genom stora uppoffringar uppfört detta just nu färdiga tingshus
