därmed, har tiden för böckernas färdigställande ej kunnat av honom beräknas. I Jösse domsaga beräknas arbetet vara slutfört år 1944, detta dock endast under förutsättning att årligen under minst fyra månader biträde från hovrätten medverkar. Det är synnerligen önskvärt att de nya böckerna föreligga färdiga vid tiden för rättegångsreformens genomförande, och åtminstone under en tid framåt torde av flera skäl hovrätternas arbetskrafter böra i minsta möjliga omfattning tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål. Om den föreslagna domsagoregleringen genomfördes, skulle sannolikt betydande svårigheter uppstå att i tid färdigställa fastighetsböckerna för hela området.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner hovrätten övervägande skäl tala för att även i nu förevarande fall frågan om en omreglering får anstå, tills erfarenhet vunnits om rättegångsreformens inverkan på arbetsbelastn1ngen.»
Efter det Svea hovrätt ingivit sitt utlåtande i ärendet inkommo ombud för samtliga kommuner i Nordmarks härads domsaga med en skrivelse till Kungl. Maj:t i ärendet. I denna upprepar man önskemålet att domsagan skulle få bestå. Då skriften är utförligt återgiven i propositionen, skall icke dess innehåll refereras. De protokoll, som föreligga från de särskilda kommunerna vid utseendet av ombuden, återgiva med stor tydlighet, vilken enhällighet folkmeningen i Nordmarks härad har. I en av handlingarna, undertecknad av en kommunalfullmäktig ordförande, träder en viss bitterhet till mötes. »Kommunalfullmäktiges överklagande», säger han, »av beslutet om byggande av nytt tingshus 1932 var motiverat med de höga kommunalskatterna för andra ändamål. Till beslutet verkade givetvis också misstro till myndigheternas kommande åtgörande. En misstro, som nu visar sig ha varit befogad.»
Man skulle kunnat tro, att efter de yttranden, som nu angivits, utgången hos Kungl. Maj:t skulle vara given. Det blev emellertid icke något kungligt beslut, utan ärendet fick vila i två års tid. I slutet av år 1941 anmälde häradshövdingen, att arbetet med nya fastighetsböcker för domsagan var avslutat, och kort därefter blev häradshövdingeämbetet vakant genom att han transporterades till annan domsaga. I den nya situation, som härigenom uppkom, utremitterades ärendet på nytt men denna gång endast till Svea hovrätt. Hovrättens den 22 januari 1942 daterade utlåtande innebär en förändrad ståndpunkt. Trots att hovrättens motivering återfinnes även i den kungl. propositionen, måste den återgivas här. Enligt propositionen säger hovrätten efter några inledande ord:
»I sitt tidigare utlåtande stannade hovrätten vid den meningen, att övervägande skäl talade för att med avgörandet av frågan om en omreglering finge anstå. Såsom skäl för denna ståndpunkt åberopades bland annat, att även beträffande de båda mindre domsagorna, Nordmarks och Södersysslets, häradshövdingen hade tillräcklig sysselsättning i varje fall till dess de nya fastighetsböckerna färdigställts; att dessa böcker borde föreligga färdiga vid tiden för rättegångsreformens genomförande; samt att, om den föreslagna