Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/544

8 Motioner i Första kammaren, Nr 221. stämmande med det praktiska förloppet av ackordssättningen. Alla ackord grundas nämligen väsentligen på av vederbörande avdelningsföreståndareverkstadsmästare vunnen erfarenhet rörande arbetets förlopp m. m., och det är denna praktiska erfarenhet, som realiter måste ligga till grund för den avtalsmässiga ackordsöverenskommelsen. Detta gäller icke allenast de fasta ackorden utan även och i än högre grad de tillfälliga ackorden. Arbetstidsstudierna syfta närmast till kontroll och eventuell justering av ackordstider och minska således icke kravet på kunnighet och ansvar hos avdelningsföreståndaren. I verkstadsavtalet är också uttryckligen bestämt, att då fråga är om undersökning av ett ackords hållbarhet verkstadsmästaren skall deltaga i undersökningen. Av vad sålunda framkommit torde framgå, att starka skäl tala för att riksdagen icke för närvarande tar slutlig ställning till frågan om inplaceringen av verkstadsmästarna vid huvudverkstäderna i 16:de lönegraden. Allmänna lönenämndens uttalande, att denna inplacering icke för närvarande bör komma till stånd, synes också tala för att frågan icke nu definitivt avgöres. Med åberopande av det anförda hemställes, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 195 måtte besluta sådan ändring i berörda propositions sammanfattning och hemställan, att kontorist uppflyttas från lönegrad A 8 till lönegrad A 9; , - att förste banmästare införes även i lönegrad A 14, och att riksdagen måtte uttala, att frågan om inplaceringen av verkstadsmästare i lönegrad A 16 vid huvudverkstäderna skall hållas öppen för ny prövning av järnvägsstyrelsen. Stockholm den 11 april 1942. Rud. Anderberg.