Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/565

Motfonør i Första kammaren, Nr 227. 3 30 juni 1937 (nr 658) angitende tertiitriitn till viss bostadsbyggnadsverksamlnet samt den 29 maj 1930 (nr 215) om lan för ombyggnad av bostadshus i stöder oeli stadsliknande sambitlien upphört att gitlia. Under det att dessa senare författningar ieke haft avseende ii. Iandsbygden, finnes ej motsvarande inskritnkning i tillitmpningsomradet för iiiii ars bestitmmelser om tertiiirlan. Att sistnämnda bestiimmelser givits tillitmpning aven pa landsbygden, synes ha skett utan att man varit klart medveten om att en sadan utvidgning av tertlitrlaneverksamheten varit asyftad och om innebörden hitrav. Tlllritekliga skill torde ieke ha funnits att utöka statens byggnadslanebyras verksamhet med en langivning, som i stort sett har samma syfte som den egnalnemslangivning för bostadsitndamal pil. Iandsbygden, vilken sedan fiera årtionden utövas av egnaliemsnamnderna. Iietiinkligheterna hiiremot framtriida med ökad styrka om, sasom nu föreslas l proposition nr 221, en del av tertiitrlanet erbalior karaktär av s. k. tillöggsian, vilket under vissa förutsättningar skall kunna efterskankas. Det i propositionen (sid. 88) gjorda uttalandet om "betönkligheterna mot att för egnahemsbebyggelse inom de omradon, dar tertiiirlöneverksamhet kan bedrivas, tiilampa väsentligen andra villkor ön i de delar av landet, som ligga utanför dessa", synes itgnat att ingiva den missuppfattningen att nämnda verksamhet leke skulle kunna tillämpas savai i stad som på landet. Någon begränsning hiirutinnan torde emellertid ej vara avsedd. " Man torde kunna utga fran att, vid genomförandet av de i propositionen framstitllda förslagen, de statliga tertlltrlanen jämte tillaggslan komme att över hela landet kunna utliimnas vid sidan av egnahemslanen. Att tva olika statliga organisationer, statens byggnadslanebyra samt egnahemsniimnderna under egnahemsstyrelsens ledning, salunda bada skulle komma att arbeta för egnahemsbildningen inom samma områden och med besläktade laneformer maste vara i högsta grad irrationellt saviil ur statlig organlsationssynpunkt som ur allmanhetens synpunkt. Skiil tala för att egnahemsblidarna skulle, i den man de bleve medvetna om de sarskilt förmånliga villkor, som bli förenade med tertlarianen jitmte tiiiöggslan, föredraga dessa lan framför egnahemslanen. Innebörden hiirav skulle da bil, att ianglvningen för egnahemsälndamal skulle överflyttas fran egnahemsniimnderna till den relativt nyinrättade statens byggnadslönebyra. Hitrvid bör uppmärksammas att, medan egnahemsnitmnderna utgöra litnsorgan - vilka för övrigt i sin tur ha ognahemsombud oeli egnahemskommittáer till förfogande nte i kommunerna - byggnadslanebyran iir enbart oentralt organiserad oeb l avsaknad av litns- eller lokala organ. Iiin salunda itndrad organisation för iftnglvnlngen för egoaliemsitndanntl kan ej vara motiverad ur statsnyttans synpunkt. Hyggnadslitnebyritn torde för övrigt sakna den förtrogenhot med landsbygdens förhallandon, som ntmiirker egnabemsniimnderna. Å andra sidan torde det ej kunna potstits, att ieko egnabemsniimnderna oeb egnaliernsstyrolson, vilka under alla förliitllamlen ha befattning med jordbruks