Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/569

Motioner i Första kammaren, Nr 228. 1 Nr 228. Av herr Lindblom m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition wngående åtgärder för främjande a/u ökad bostadsproduktion m. m. I proposition nr 221 har Kungl. Maj:t föreslagit vissa åtgärder för främjande av ökad bostadsproduktion. Propositionen är byggd på den nya utredning i ämnet som byråchefen Alf Johansson förebragt. Men denna utredning är icke den förutsättningslösa och allsidiga undersökning, som i detta fall hade varit särskilt nödvändig. Utredningen är fastmer från början upplagd som en argumentering för fullföljande av en statlig subventionering av bostadsbyggandet i en eller annan form. Dä statsmakterna förra året slogo in på denna linje, valde de en subventioneringsform som avsåg att nedbringa bostadsförsörjningens räntekostnader. Det ansågs att de då rådande räntesatserna voro för höga och att en sänkning av dem skulle vara ett huvudvillkor för att det skulle bli möjligt att få bostadsbyggandet i gäng. Men sedan dess har det allmänna ränteläget förändrats, så att det icke längre anses lämpligt med någon ytterligare räntenedpressning säsom medel till bostadsbyggandets understöd. Emellertid fasthälles alltfort subventionstanken och nu i utvidgad form. Som det andra huvudvillkoret för att göra bostadsproduktionen ekonomiskt möjlig angavs förra året ett nedbringande av produktionskostnaderna. I detta hänseende ställdes alldeles bestämda fordringar på att byggnadsarbetarna skulle acceptera en sänkning av de högt uppdrivna ackordslönerna, som i viss grad bidrogo till de höga byggnadskostnaderna. Byggnadsarbetarna vägrade emellertid i stort sett att godtaga detta. I är vill utredningen nöja sig med detta resultat och finna en form för statlig subvention, som kan möjliggöra bostadsbyggande även utan den tidigare fordrade sänkningen av arbetslönerna. Denna uppenbarligen mycket viktiga punkt slätas över i utredningen med en obestämd förklaring om att i praktiken nog ändå vissa jämkningar av arbetslönerna förekommit, och att det för övrigt är omöjligt att säkert beräkna arbetslönernas inflytande på. produktionskostnaderna. Det är icke förtroendeingivande att staten på detta sätt ger vika för byggnadsarbetarna. Godkännes detta så kommer det att bli mycket svårt att hindra att en fortsatt statlig subvention utnyttjas till ett ytterligare höjande av arbetslönerna. Förra året framställdes krav om sänkning även av andra byggnadskostnader, och särskilt framhölls att en billigare byggnadsteknik borde utformas, varvid även lämpliga ändringar av byggnads- och stadsplanebestämmelser och deras tillämpning borde vidtas. Detta viktiga krav har tydligen blivit tämligen fullBihang till riksdagem protokoll 1.942. 8 sa/ml. Nr 228-2.99. 1