Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/613

otimzer fi Första kammaren, Nr 236. 5 elasticitetsmoment bl. a., att ett flertal beställningar, som bort upptagas på ordinarie stat, besättes med till ständig tjänstgöring inkallad reservpersonal, att anställningsformen extra ordinarie kommer att tillämpas beträffande den lägsta officersgraden, att s. k. arvodesbefattningar och ickeordinarie civila befattningar vid en ev. begränsning av försvarsorganisationen kunna bestridas av personal på aktiv stat samt att en förhållandevis mycket stor avgång av aktiv personal årligen förekommer inom försvarsväsendet. Härutöver har departementschefen förklarat sig skola föranstalta om en ytterligare utredning rörande elasticitetsproblemet., nännast med anledning av att 1942 års försvarsberedning ifrågasatt, om icke anställningsformen extra ordinarie skulle kunna tillämpas för ytterligare ett antal militära och civilmilitära beställningshavare. . Propositionen innehåller emellertid ytterligare ett clasticitetsmoment, vilket i det föregående inte särskilt omnämnts, nämligen en förhållandevis mycket stor kader av fast anställt manskap. Härom har 1941 års försvarsutredning framhållit (betän- kandet sid. 39, propositionen sid. 57): Manskapskadrerna bestå av kontraktsanställd personal, som relativt snabbt omsättes. Därav följer, att förändringar i dæsa kadrer kunna inom måttliga gränser vidtagas på förhållandevis kort tid, därest så skulle anses nödvändigt ., Utan tvekan är detta konstaterande riktigt. Att företrädesvis av denna anledning hålla mycket stora manskapskadrer innebär emellertid en betydande risk för att effektiviteten inom försvarsväsendet blir eftersatt, och i så fall bli. försvarskostnaderna för höga i förhållande till den erhållna valutan. Såväl 1901 som 1914 års försvarsorganisationer byggde på mycket stora kadrer av fast anställt manskap. Antalet stammanskap (oberäknat musikmanskap) utgjorde enbart vid armén enligt den förra försvarsordningcn 14,749 och enligt den senare 13,187. För att ytterligare siffcrmässigt belysa utvecklingen så reducerades arméns stamkader av manskap 1925 till 6,241 beställningar och utbyggnaden av försvarsorganisationen genom 1936 års försvarsbeslut medförde en mycket obetydlig ökning härav, nämligen till 6,667 beställningar. Enligt den föreliggande propositionen skall antalet fast anställt manskap vid försvarsväsendet ökas; i vilken utsträckning är icke officiellt, men man torde på grundval av de av 1941 års försvarsutredning publicerade beräkningarna kumia utgå från att antalet fast anställt manskap vid armén kommer att bli obetydligt mindre än i 1901 och 1914 års försvarsorganisationer. Erfarenheterna beträffande möjligheterna att med tillfredsställande resultat rekrytera mycket stora manskapskadrer inom vårt land äro icke de bästa. I propositionen till 1914 års riksdag angående den nya härordningen - för att också i fortsättningen belysa förhållandena vid armén - konstaterades, att organisationen av det fast anställda underbefälet vore otillfredsställande. Betydande rekrytrringssvårigheter förefunnes. Följden har blivit, dels att ett betydligt antal vakanser fórefinnes inom underbefälsgraderna, och dels att man för att över huvud taget kunna erhålla något underbefäl stimdom måst antaga volontärer, vilka icke hållit