Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/618

10 Motioner fi Första kanmtaren, N r 236. ningsförordning. Stadgandena i sistnämnda förordning ge vid handen, att från fullgörande av värnpliktstjänstgöring i fredstid skall vara befriad den, som innehaft fast anställning under en tid av minst tre år. Sistnänmda förhållande får ses mot bakgrunden av att de fast anställda frivilligt ätaga sig att fullgöra en avsevärt längre tids militärtjänstgöring än som ålägges de värnpliktiga och kan alltså på sitt sätt ha ett positivt rekryteringsfrämjande syfte. Fråga är dock, om icke detta syftemål förfelas, därest inte de fast anställda bibringas den bestämda känslan, att deras längre aktiva tjänstetid, deras bättre utbildning och deras tjänsterutin äro avsedda att utnyttjas på ett rationellt och effektivt sätt. Av denna anledning synes möjlighet böra öppnas för det fast anställda manskapet att i samband med avgång från beställning på aktiv stat vinna befordran till värnpliktigt befäl. I sistnämnda egenskap böra de f. d. fast anställda vara skyldiga att fullgöra. åtminstone en repetitionsövning, varigenom deras kvalitet inom mobiliseringskadern ytterligare förbättras eller i vart fall bibehåiies. Sammantaget synes det alltså, då frågan om personalorganisationcns principiella struktur inom de utökade försvarskrafterna skall avgöras, tillhöra en av de mest angelägna åtgärderna, att det system med fast anställt manskap, som i princip tillämpats sedan genomförandet av 1901 års försvarsorganisation, blir så effektivt som möjligt. Här framförda synpunkter torde därvidlag vara av natur att böra beaktas. De i motionen föreslagna åtgärderna, vilka syfta till att göra stamkadern av manskap till rekryteringskälla för samtliga försvarsväsendets befälskategorier, torde bidraga till att avsevärt förbättra det kvalitativa utfallet av den omfattande, årliga manskapsrekryteringen och därmed också bidraga till att säkerställa en god effektivitet inom försvaret. Med hänvisning till det anförda hemställes, dels att riksdagen i anledning av- i proposition nr 210 angiven förutsättning, att ytterligare prövning i särskild ordning av personalbeliovet skall äga rum för varje budgetår, måtte uttala, att vid framläggandet av förslag härutinnan ovan anförda skäl för önskvärdheten av att begränsa staterna för fast anställt manskap böra beaktas, dels ock att riksdagen måtte uttala sin anslutning till i motionen anförda synpunkter på betydelsen av att frågan om det långtidsutbildade fast anställda manskapets effektiva utnyttjande även för tillgodoseendet av krigsorganisationens befälsbehov uppmärksammas, varigenom ett i förhållande till kostnaderna för volontärinstitutionen tillfredsställande utbyte kan erhållas. Stockholm den 25 april 1942. Joh. Friggeråkeøx l