Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/623

Motioner i Första kammaren, Nr 238. 1 Nr 238. Av herr Anderson, Axel lvar, i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter. Vi äro ett litet folk i ett jämförelsevis stort land. Det är självklart, att dessa bägge omständigheter i väsentliga delar giva vårt försvarsproblem dess speciella karaktär. Hur fullständigt vi än utnyttja de resurser i folk och materiel, som stå oss till buds, måste på varje enhet i vårt försvar läggas uppgiften att försvara ett mycket stort område. Om denna uppgift med framgång skall kunna lösas, måste våra försvarskrafter även i rent bokstavlig bemärkelse skaffa sig försprång för att slå motståndaren. Vi måste därför ägna särskild omsorg åt att giva våra trupper stor rörlighet. I det förslag till fortsatt utbyggnad och organisation av landets försvarskrafter, som i Kungl. Maj:ts proposition nr 210 förelagts riksdagen, har detta krav otvivelaktigt blivit beaktat. Strävan efter ökad rörlighet hos försvarskrafterna är en huvudlinje i förslaget. I den utredning, som föregått det framlagda förslaget, säges sålunda beträffande armén: "Den stora utsträckningen av de områden, som kunde tänkas såsom operationsområden för våra armékårer, och de under alla förhållanden begränsade stridskrafter, som vi vore mäktiga att uppställa, gjorde det erforderligt att skapa ökad tillgång på trupper med större rörlighet än som de vanliga operativa enheterna besitta; Detta krav skärptes ytterligare, om.man hade att räkna med en motståndare, som kunde beräknas disponera över talrika lättrörliga förband." Med hänsyn till dylika överväganden har för arméns vidkommande föreslagits organiserandet av ett antal lättrörliga enheter, motoriserade eller cykelutrustade. Det är uppenbart, att genomförandet av sålunda föreslagna åtgärderi och för sig är ägnat att i hög grad stärka arméns slagkraft. Men för att verkligen uppnå den eftersträvade ökade rörligheten hos de operativa enheterna är det icke tillräckligt att utrusta dem med snabba fordon. Man måste också tillse att, där hinder för deras förflyttning förefinnas eller uppstå, dessa hastigt bliva undanröjda. Den glesa bebyggelsen i vårt land medför att både landsvägs- och järnvägsnätet i stort sett är glest. I synnerhet gäller detta beträffande Norrland; Men även i de mellersta och södra delarna av landet finnas breda bälten, varöver endast ett fåtal förbindelser leda. På grund härav är risken stor för att en fiende exempelvis genom bombfällning från luften mot vägar och framför allt broar kan lyckas att avbryta förbindelserna för våra trupper till olika operationsområden och därmed under ett avgörande skede Bihang till riksdagens protokoll 1942. 3 saml. Nr 238-241. 1