Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/635

Molioner i Första kammaren, Nr 241. 13 Nr 241. Av herr Bondcson in. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition \angáende den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter. I likhet med övriga truppslag har kavalleriet förnärvarande egen inspektör tillika chef för remonteringsväsendet, uppförd på generalitetets stat i lönegrad Oh 2. F örsvarsutredningen föreslår att i den nya organisationen skall inom arméinspektionen finnas en gemensam infanteri- och kavalleriavdelning, lydande under inspektören för infanteriet och kavalleriet. Motiven till ett indragande av kavalleriets målsman anges vara dels den begränsade organisationen, dels de likheter, som numera förefinnas mellan infanteriets och kavalleriets utbildningsföreskrifter och uppträdande, utom i vad som rör kavalleriets utbildning till häst. F örsvarsutredningen föreslår likaledes, att kavalleriregementenas officers- och underofficerskårer skola sammanföras till för kavalleriet gemensamma personalkårer. För dessa bör inspektören för infanteriet och kavalleriet vara chef. - Då det givetvis förutsättes, att denne är en infanteriofficer, kommer fram-. deles icke som nu någon målsman att finnas för rid- och körutbildningen inom armén. Utredningen föreslår därför att chefen för ridskolan skall åläggas biträda arméinspektören i dessa frågor. En annan konsekvens av förslaget är även, att chefen för remonteringsväsendet försvinner med inspektören för kavalleriet. Utredningen föreslår i ställeteatt en särskild remonteringsstyrelse skall organiseras lydande under inspektören för infanteriet och kavalleriet. Av myndigheter, som yttrat sig över försvarsutredningens förslag, ha åtskilliga motsatt sig den av utredningen förordade lösningen. Chefen för li. arméfördelningen (generalmajor Jung) anser att en särskild kavalleriavdelning alltjämt bör ingå i arrnéinspektionen. Han anför därom följande: "Erfarenheterna från pågående krig ådagalade, att kavalleriets betydelse ingalunda minskats utan tvärtom ökats, särskilt vid strider under stränga vinterförhållanden. Ehuru infanteriet och kavalleriet hade mycket gemensamt vad beträffar vapenutrustning och vissa utbildningsgrenar, vore det likväl fortfarande mera, som skilde än förenade. Kavalleriets taktik måste väsentligt skilja sig från infanteriets, och det kunde befaras, att deras särdrag icke i tillbörlig grad bleve beaktade, därest vapnet icke företräddes av egen målsman. En särskild inspektör för kavalleriet borde därför bibehållas med placering i lönegraden Oh 1. Även såsom in