Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/664

2 Motioner 6 Första kumrnmfren, Nr 251. Vid den granskning, som på uppdrag av Solna kommunalnämnd verkställts av fil. Iic. K. E. Fylking beträffande elevfördelningen, har det emellertid visat sig, att ett betydande antal (479) elever bosatta inom de nordvästra förorterna besöka läroverken i Stockholm, och att intet av de egentliga ytterområdena har tillnärmelsevis så stort antal elever ip lšfuoverken i den inre staden som de nordvästra förorterna. Om man bortser ifrån behovet av en avlastning av högre allmänna läroverket i Bromma, som egentligen endast är en fråga, som berör fördelningen inom Bromma, så kan enligt nämnda utredning den inverkan eleverna från de skilda ytterområdena ha på läroverksorganisationen i Stockholm (inre staden) karakteriseras av följande tal som ange antalet elever i läroverkens begynnelseklasser fördelade efter bostadsort: Bromma 89, de nordvästra förorterna 133, de nordöstra förorterna 56, Enskede 98 samt västra Brännkyrka och övriga södra förorter 67. Härav framgår att inverkanfrån de nordvästra förorterna är större än från något annat ytterområde, och att därför frågan om dessa förorters behov av eget högre allmänt läroverk synes böra avgöras samtidigt med frågan om en omorganisation av läroverken i Stockholm, ty en sådan lösning som departementschefen antyder (sid. 75 i propositionen), nämligen nedläggande av något av läroverken på Norrmalm för upprättande av ett läroverk inom det nordvästra förortsområdet, torde icke kunna komma ifråga inom överskådlig framtid. De nordvästra förorterna, framför allt Solna och Sundbyberg, utgöra därjämte även i geografiskt regionalt avseende obestridligen en del av Stockholm, och med sina 65.500 invånare och 1348 elever i läroverk, kommunala mellanskolor och kommunala flickskolor samt sitt pressade ekonomiska läge i förhållande till Stockholms stad är detta område i alldeles särskilt hög grad i behov av statsmakternas stöd vid tillgodoseende av sitt behov av högre läroanstalter. Det bör i detta sammanhang vidare framhållas, att ett områdes behov av eget högre allmänt läroverk brukar erkännas så snart befolkningens antal uppnått 40.000. För här ifrågavarande område utgjorde folkmängden den 1 januari 1942 65.573, varav för Solna 28.596, Sundbyberg 11.658, Spånga 11.678 och Sollentuna 13.641. Tager man tillika i betraktande dels att folkmängden under senaste tio år ökats med 14.300 personer eller 28 %, medan Stockholm samtidigt haft en ökning av 16,6 %, dels att folkmängden vid en återgång till normala förhållanden kan antagas komma att ytterligare ansenligt ökas, enär planlagda områden för c:a 65.o-00 normaleldstäder finnas oexploaterade enbart inom Solna, dels ock att här ifrågavarande kommuner vid förläggande av Stockholms garnison till J ärvafältet enligt genom vederbörande statliga myndigheters försorg verkställd utredning beräknas komma att utgöra bosättningsområden för militär personal, bör det vara icke blott ett befogat intresse för de norra förortskommunernas invånare utan även ur statens synpunkt välbetänkt, att vid uppgörandet av förslag till fördelning av läroverken för Stock