Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/694

2 Motioner i F örsta kammaren, N 1 2360. avfattningen av den nu gällande upplösningslagen synes bland annat kunna anmärkas följande. I 1 § av denna lag angives i första stycket vilka. sammanslutningar, som må förklaras upplösta. Med avseende å upplösningens verkan förklaras i paragrafens tredje stycke, att "har sammanslutning förklarats upplöst, må ny sammanslutning icke bildas för att fortsätta dess verksamhet". Med denna formulering vill synas som om den verksamhet, vars fortsättande förbjudes, allenast vore den i paragrafens första stycke angivna, medan däremot samma.nslutningen skulle äga fortsätta annan av densamma. bedriven, icke samhällsskadlig verksamhet, såsom t. ex. föreläsningsverksamhet, studiecirkelarbete o. s. v. Härigenom skulle emellertid upplösningen bliva helt illusorisk, då medlemmarna fortfarande hölles samlade i en och samma organisation; någon möjlighet att effektivt kontrollera vad denna fortsatta" organisations verkliga syfte vore, läte sig uppenbarligen icke genomföra. - l 2 § stadgas, att "upplöst sammanslutnings egendom vare förverkad till kronan., såvitt ej Konungen eller riksdagen annorlunda beslutar". Ett omhändertagande av all egendom, en upplöst sammanslutning disponerar, skulle uppenbarligen på ett synnerligen verksamt sätt göra slut på dess möjligheter att i någon som helst form fortsätta sin samhällsfarliga verksamhet. Emellertid leder paragrafen i dess nuvarande avfattning icke till det avsedda resultatet. De sammanslutningar av olika ytterlighetspartier, mot vilka lagen en gång kan tänkas tillämpad, stå nämligen regehnässigt icke själva såsom ägare till egendomen i fråga. I stället hava bildats särskilda juridiska personer och andelarna eller aktierna i dessa torde numera ej sällan hava fördelats å olika enskilda medlemmar i sammanslutningen eller å sympatisörer med denna. Därest en dylik sammanslutning upplöses, bleve därför med nuvarande avfattning av lagen resultatet allenast, att på sin höjd egendom av mindre värde, som verkligen kunde sägas tillhöra sammanslutningen såsom sådan, bleve förverkad, medan av sammanslutningen disponerade fastigheter, tryckerier och dylikt såsom formellt ägda av en juridisk person eller annan icke kunde åtkommas. Skall paragrafen i fråga verkligen kunna tjäna det avsedda syftet, måste därför dess verkningsområde väsentligt utsträckas. 3 § av den gällande lagen innehåller straffbestämmelser för "den, som, efter det sammanslutning förklarats upplöst, fortsätter eller främjar fortsättningen av sammanslutningens verksamhet". De i paragrafen givna exemplen å dylik brottslig gärning synas emellertid mindre lyckligt formulerade och därjämte så avfattade, att möjligheten att ernå ett fällande utslag enligt sagda paragraf synes mycket ringa. En ändring härutinnan synes påkallad. I sista stycket av 3 § föreskrives, att "egendom, som med ägarens eller hans ställföreträdares samtycke användes för att främja fortsättningen av den förbjudna verksamheten, må dömas förverkad till kronan". Häremot må erinras, att i fall av denna art synnerligen stora svårigheter regelmässigt