Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/699

Motioner i Första kammaren, Nr 263. 3 Nr 263. Av herr Tamm m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av domsagoförvaltningen m. m. I Kungl. Maj:ts proposition nr 252 har bl. a. föreslagits principiellt förbud för häradshövding att mottaga sådana uppdrag som avses i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet. Den omständigheten att man i vårt land liksom i utlandet ansett sig böra relativt högt avlöna domarkåren synes emellertid icke böra medföra ett sådant förbud. Ett ovillkorligt förbud synes ej heller nödvändigt av den grund att häradshövdingen bör vara oberoende i ekonomiskt hänseende och att anledningar till misstanke om bristande oväld böra undanröjas. Bestämmelserna i 4 § 2 mom., enligt vilka förenandet av uppdrag skall prövas av Kungl. Maj:t, torde nämligen utgöra tillräcklig garanti lika väl ifråga om häradshövdingarnasom ifråga om flertalet övriga domare och de andra högre tjänstemän, beträffande vilka kravet på oväld gör sig lika starkt gällande. Någon anledning att ställa häradshövdingarna i annan ställning än övriga under civila avlöningsreglementet hörande tjänstemän synes därför icke föreligga, under det å andra sidan vikten av att domaren icke helt uteslutes från varje kontakt med det praktiska livet kräver beaktande. Vad i propositionen anföres om behovet att häradshövding alltjämt gives rätt att mottaga skiljedomsuppdrag synes även tala för restriktionernas begränsning enligt 4 § 2 mom. I varje fall torde med ordförandeskap och uppdrag att vara ensam domare i skiljenämnd böra jämställas uppdrag, som givas av parterna gemensamt. I allmänhet skulle häradshövdingarna erhålla minskade löneinkomster genom den i ovannämnda proposition föreslagna löneregleringen. På grund härav föreslås i propositionen, att de äldre häradshövdingar, som övergå till ny stat, skola erhålla viss lönekompensation. Dennas storlek är emellertid svår att beräkna. Genom nedsättning av pensionsåldern från 70 till G7 år förorsakas de äldre häradshövdingarna en viss inkomstminskning. Ävenså framkallas för dem förluster genom att deras slutlöner ingå i ett avlöningssystem, som är grundat på avlöningar för den tidigare tjänstgöringen på domarbanan, av vilka de äldre häradshövdingarna icke kommit i åtnjutande. I)e häradshövdingar som började domarbanan före ikraftträdandet av 1918 års domsagostadga hava överhuvud icke åtnjutit någon ersättning för sin tjänst som notarier vid domarkansli och i hovrätten. De hava därefter, som t. f. fiskaler