Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/700

4 Motioner i Första kummurcn, Nr 263. och assessorer i hovrätt, endast erhållit ytterst obetydlig betalning och som fasta adjunkter vida mindre än assessorerna sedermera erhållit. Med hänsyn till det nu anförda och då det synes angeläget att så många som möjligt av de äldre häradshövdingarna, utan känsla av att de blivit orättvist behandlade, övergå å den nya staten, synas vissa jämkniugar i det framlagda förslaget påkallade. Vid beräknandet av den förutvarande löneinkomsten synes riktigt att lägga en period av 10 år t. ex. 1930-1939, till grund och att härvid ingen hänsyn tages till åren 19-10-194-2 med deras alldeles särskilda förhållanden. Läggas åren 1930-39 till grund för beräkningen av medelinkomsten torde därav följa, att den därefter inträdda höjningen av det rörliga tillägget och kristilläggets tillkomst samt minskningen i ersättningen för förlorad lösen för inteckningsförnyelserna icke kunna, såsom i propositionen anföres, föranleda annan beräkningsgrund än den domsagoutredningen använt. . Vad angår de häradshövdingar, som kvarstå å äldre stat, synas de principiellt böra bibehållas vid sina nuvarande löneförmåner, däri inräknat rätten att kvarstå till 70 år och rätten till semester och annan ledighet. Statsmakterna böra ej med hot om försämrad ställning tvinga tjänsteman med fullmakt å tjänsten och därmed förenade förmåner att övergå på ny stat. Till dessa häradshövdingar bör därför utgå ersättning för förlorad lösen för inteckningsförnyelser och stämpelprovision samt för i övrigt förlorad lösen. I de fall då, nuvarande löseninkomster kunna anses orimligt höga, bör dock, efter prövning av varje särskilt fall, en viss begränsning av lösensersättningen kunna äga rum. Med hänvisning till ovanstående hemställes, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 252 måtte beakta här anförda synpunkter. - Stockholm den 27 maj 1942. Gustaf Tamm. A. Ivar Anderson. Gustaf Vclander.