Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/722

10 Motioner i Första kammaren, Nr 271. Därav ha till dato blott 7,5 milj. kbm rapporterats som avverkade, och man kan säkerligen icke emotse större total huggning under hela avverkningsåret än i bästa fall 10 milj. kbm. Bristen blir sålunda här 8 milj. kbm eller 44 °/o av den beräknade kvantiteten. Dessa siffror avspegla enligt vår mening en ytterligt allvarlig situation, vid sidan av vilken skattetekniska principsynpunkter måste te sig såsom av ringa storleksordning. Man måste nämligen vid bedömande av nu ifrågavarande spörsmål även göra klart för sig, dels att importen av fossila bränslen visar betydande underskott mot de beräknade kvantiteter, varå försörjningsplanen byggts, och dels att icke ringa mängder brännved av årets redovisade och i ovanstående statistik ingående kvantitet redan konsumerats i rått tillstånd samt att det för nästa bränslesäsong tillgängliga lagret därför torde väsentligt understiga de redovisade avverkningskvantiteterna. Vad särskilt beträffar massaveden, ifråga om vilken underskottet kan betecknas såsom katastrofalt, vilja vi erinra om, att den till mycket väsentlig del skall användas som råvara för framställning av kreatursfoder och motordrivmedel samt därför är av utomordentligt stor betydelse för folkhushållningen. Nu skildrade, synnerligen allvarliga läge för landets försörjning med livsviktiga råvaror, bör, när frågan om krigskonjunkturbeskattning av skogsbruket skall bedömas, ställas mot det av centrala krigskonjunkturskattenämnden påvisade faktum, att nämnda skatteform för skogsbrukets vidkommande under 1941 knappast tillfört statskas.san mer än 1 milj. kr. Möjligen torde man räkna med, att avkastningen av berörda skatt under 1942 skall bliva högre. Detta är dock knappast sannolikt. Såsom bl. a. Iantbruksförbundet i sitt yttrande framhållit, lärer den under det nu aktuella beskattningsåret 1941 inträdda prisstegringen å .skogsprodukter icke hava väsentligt överskridit stegringen i avverkningskostnaderna, varför uppskattade merinkomsten å resp. sortiment i allmänhet ej torde komma att stiga. När skatten i absolut tal stannar vid ett så ringa belopp, kan dess förefintlighet ej heller äga betydelse ur prisstabiliseringssynpunkt eller i syfte att neutralisera av skogsavverkning härrörande köpkraft. Vi finna sålunda, att gagnet ur statsfinansiell och nationalekonomisk synpunkt av en krigskonjunkturskatt å skogsbruket väger lätt vid sidan av de risker för hela folkförsörjningen, som skatten kan vålla, därest den, som industri- och bränslekommissionerna gjort gällande, verkar återhållande på benägenheten att företaga avverkningar. Här torde nu möjligen den erinran göras mot kommissionernas nämnda åsikt, att en skatt, som för hela riket tillhopa tillför staten ett så litet belopp som 1 milj. kronor årligen, knappast torde ha någon inverkan på skogsägarnas villighet att avverka. Vi kunna emellertid ej godkänna riktigheten av en .sådan erinran. Ett flertal av de över kommissionernas förslag hörda myndigheterna och organisationerna ha framhållit, att krigskonjunkturskattens oförmånliga återverkningar på skogsägarnas benägenhet att företa avverkningar bottnar i psykologiska förhållan