Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/739

Motioner i Första kammaren, Nr 274. 13 Bränslekostnadstillägg vid långfristiga inklusivekontrakt. Det förekommer tämligen ofta, särskilt ifråga om affärslokaler, att före krisen ingångna avtal gälla för lång tid, exempelvis 5 à 10 år, mot en hyra som innefattar gottgörelse även för centralvärme och varmvatten och utan att till avtalen fogats någon bestämmelse om skyldighet för hyresgästen att utgiva bränslekostnadstillägg vid stegrade bränslepriser. Sedan bränslepriserna numera stegrats på ett onormalt sätt, visar det sig, att avtal av dylikt innehåll bli synnerligen betungande för hyresvärden, icke minst därför att det icke sällan är fråga om lokaler, som äro undantagna från förbudet att tillhandahålla varmvatten. Rättvisan synes obetingat fordra, att, om hyresgästen alltjämt önskar nyttja lokalen, han skall vara skyldig att jämväl i dylika fall utge bränslekostnadstillägg. Det är i sådant hänseende av intresse att påpeka, att bland annat 1918 års hyresstegringslag (7 §) innehöll en bestämmelse om rätt för hyresnämnden att vid kontrakt, slutna för mer än ett år och där hyran icke ansågs längre innefatta skälig gottgörelse för bränslekostnaderna, bestämma vad som därutöver skäligen borde tillkomma hyresvärden, dock med rätt för hyresgästen att inom 30 dagar efter delfåendet av nämndens beslut uppsäga avtalet att upphöra å den fardag, som inträffade närmast efter en månad från delfåendet. Departementschefen har (prop. sid. 72) uttalat, att det icke synes lämpligt att i denna ordning bereda hyresvärden ökad gottgörelse, samt hänvisat till att saken bör prövas av domstol enligt allmänna hyreslagen. Vad departementschefen sålunda anfört kan icke sägas innebära skälig hänsyn till rättvisesynpunkterna och icke heller i övrigt sägas vara bärande. Hyresvärden måste i här åsyftade fall anses vara i sin goda rätt att i likhet med vad som är fallet vid alla kortfristiga kontrakt påfordra bränslekostnadsgottgörelse med hänsyn till den icke förutsedda onormala prisstegringen. Det synes då icke finnas något tvingande skäl för att befria hyresgästen från att utge skäligt bidrag till de ökade kostnaderna. Likaväl som man enligt förslaget inrymmer åt hyresnämnden en rätt att ifråga om de kortfristiga kontrakten förordna om skäliga grunder för värmekostnadsberäkningen, "utan hinder av att andra grunder avtalats", så synes det med allt fog kunna göras gällande, att samma av skälighet präglade tillvägagångssätt bör tillämpas även ifråga om de avtal som slutits på längre tid och tillsvidare icke kunnat av hyresvärden uppsägas till upphörande. Ett förordnande om bränslekostnadstillägg i strid mot avtalets innehåll är lika väl motiverat i det ena fallet som i det andra. Vi hemställa följaktligen i denna del, att i lagen måtte införas en bestämmelse i huvudsaklig överensstämmelse med ovanberörda bestämmelse l 1918 års hyresstegringslag.