Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/78

Den här sidan har korrekturlästs
20
Motioner i Första kammaren, Nr 19.

Samhällets uppgift.

Fritidsproblemets och nöjesfrågans lösning är givetvis först och sist beroende av personliga insatser och karaktärsbildande faktorer. Att denna synpunkt beaktas torde framgå av det föregående. En förutsättning och en ofrånkomlig sådan är emellertid, att alla uppbyggande krafter ges möjligheterna att arbeta under helt andra och mera gynnsamma yttre betingelser än de nuvarande. Att skapa dessa är samhällets uppgift. Sviker samhället här, är vägen ohjälpligt spärrad. Att vår ungdomsvård hittills är tämligen misslyckad beror inte på avsaknad av frivilliga krafter med nitälskan för ungdomens bästa utan därpå, att de tvingats arbeta under så ogynnsamma yttre betingelser. Att undanröja dessa hinder är samhällets ännu så länge rätt försummade uppgift.

Vad vi främst behöva från samhällets sida är en lagstiftning av sådan innebörd att

1. ungdomen får lokaler lämpliga dels för större sammankomster och dels för fritidssysselsättning i mindre grupper,

2. organisationerna befrias från ekonomiska bekymmer för lokaler och idrottsanläggningar och i övrigt gives sådant stöd, att nöjeslivet icke behöver tillgripas som inkomstkälla,

3. den frivilliga ungdomsvården befrias från konkurrens med de affärsledda nöjesföretagen,

4. åtgärder vidtagas, varigenom den frivilliga föreningsverksamheten stimuleras och detta med särskild hänsyn till den verksamhet, som faller inom ramen för ungdomsrådens uppgifter,

5. restriktiva åtgärder vidtagas mot de former av nöjen och förströelser, som äro direkt olämpliga för den yngre ungdomen,

6. nöjeslivet i möjligaste mån befrias från ekonomiska intressen.

Under hänvisning till ovan sagda föreslås härmed, att erforderliga åtgärder vidtagas i syfte att få till stånd en allsidig utredning rörande ungdomens fritids- och nöjesliv i dess helhet och därmed sammanhängande frågor samt med prövning av följande förslag, utgörande några allmänna riktlinjer för en eventuell lagstiftning:

1. Nöjesskatten förstatligas helt.

2. Nöjesskattemedlen användas i första hand till uppförandet av erforderligt antal ändamålsenliga ungdomsgårdar och andra lokaler för tillgodoseendet av de ideella, fackliga och politiska ungdomsorganisationernas liksom annan frivillig ungdomsvårds lokalbehov samt till dessa lokalers framtida underhåll.

3. Angående de lokala s. k. ungdomsråden, som skola utgöra förbindelseled mellan de i föregående moment åsyftade organisationerna inbördes, utfärdas vissa allmänna bestämmelser beträffande sammansättning och arbetsuppgifter.

4. Där ungdomsråd blivit bildat och föreskrifterna enligt föregående mom. uppfyllas, erhåller kommun sådant statsanslag, som avses i mom. 2 och äger kommunen skyldighet att inom vissa gränser, varom närmare bör stadgas, anslå medel till ungdomsrådets verksamhet.

5. I varje län bör finnas ett länsungdomsråd med särskild ungdomssekreterare i sin tjänst. Vissa allmänna bestämmelser för länsungdomsrådets sammansättning och arbetsuppgifter fastställas.