Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/87

Den här sidan har korrekturlästs
5
Motioner i Första kammaren, Nr 23.

att mästaren Ljungberg måtte vid nu förestående uppflyttning i 10:e löneklassen även samtidigt överflyttas till 4:e lönegraden.”

Anledningen till att Ljungberg vid övergången till 1928 års avlöningsreglemente icke blev placerad som ritare av I klass i 15:e lönegraden torde ha varit den att han saknade skolad utbildning. Det har emellertid i icke så få fall å örlogsvarvet praktiserats, att erfarna och väl förtjänta ritare utan teknisk utbildning placerats som ritare av 1:a klass och t. o. m. som konstruktörer.

För frågans allsidiga belysning bör även meddelas att å det antagningsbevis, som utfärdades av varvschefen den 8 juni 1929 och avsetts att gälla från den 1 juli 1928, i enlighet med det i denna skrivelse omnämnda avlöningsreglementet, finnes påtecknat följande tillägg: ”Detta antagningsbevis utgör en direkt fortsättning av det med Ljungberg den 29 oktober 1915 upprättade kontraktet att vara mästare vid månadslönarestaten.” Något senare antagningsbevis eller kontrakt finnes ej.

Att Ljungberg under sin tjänstetid alltjämt bibehöll sin kompetens och färdighet framgår bl. a. av den resolution dåvarande chefen för torped- och mindepartementet, kommendör G. Granström, utfärdade den 30 juli 1936, då fråga om Ljungbergs trädande i pension var aktuell. Häri sägs: ”Återställes vördsamt till VCK med förmälan att det ur statsnyttans synpunkt är lämpligt att ritare Ljungberg innan avgången får avsluta nu pågående arbete med ritningar över Sjölejonets tuber samt av förändringar betingade omritningar...”

Uti en den 15 september 1936 dagtecknad underdånig skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll Ljungberg, som är född den 22 september 1876, bl. a. att få komma i åtnjutande av mästares pension. Denna ansökan blev av Kungl. Maj:t avslagen. Däremot erhöll Ljungberg, på därom samtidigt gjord framställning, rätt till att få stanna i tjänst till 62 års ålder, det vill säga till den 30 september 1938. Efter detta sistnämnda datum har Ljungberg avgått från tjänsten och erhållit pension som ritare av 2:a klass enligt bestämmelserna i militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj 1935, SFS nr 167.

Fastän Ljungberg redan den 1 november 1915 utnämndes till mästare, en befattning som enligt såväl 1928 års som 1939 års löneplan är upptagen i 14:e lönegraden, blev han således vid sin avgång från tjänsten den 30 september 1938, med en tjänstetid av 47 år och 11 månader, endast tillerkänd pension som tjänsteman i 11:e lönegraden. Han har dock, i motsats till varvets övriga ritare, i sin egenskap av mästare, tillhört Flottans pensionskassa sedan 1915 och erlagt stadgade avgifter för att erhålla pension som mästare.

Det torde därför vara förenligt med rättvisa och billighet att Ljungberg erhåller mästares pension, det vill säga det pensionsbelopp, som utgår till tjänsteman i 14:e lönegraden.

Med stöd av vad som sålunda anförts får jag hemställa,