Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/108

14 Motioner i Andra kammaren., Nr 32. anda hade en klar och sporrande syftning till att hos de unga läsarna väcka längtan till livet, knutet till hemmet. Ökad undervisning i skolorna om det sociala livets funktioner och större upplysning om brottets art och dess strafföljd. Innan lagen om Villkorlig dom användes, bör mycketnoggrann undersökning göras. Ungdomar begå brott utan att förstå dess rättsliga konsekvens. En upplysningsverksamhet i detta hänseende borde förekomma. Inskränkning av tidningarnas brottsmålsreferat" Dessa citat må räcka. Den senast givna exempelsamlingen visar att en bred opinion även inom svensk lärarkår har klart för sig att daltet med ungdomen snarare försämrar än förbättrar situationen och vidare att positivt arbete till ungdomens bästa bör kunna ge bättre resultat än restriktioner och en ofta över målet skjutande kritik, som mera verkar i negativ än positiv riktning. I detta sammanhang finns det anledning hänvisa till motionen i riksdagens första kammare nr 222/1934. Även där understrykes de positiva åtgärdernas betydelse, och motionen utmynnar i ett förslag om centralisering av vissa till den samhälleliga ungdomsvården hörande uppgifter, varvid bland annat tages upp till övervägande frågan om upprättandet av en särskild social ungdomsbyrå. Till denna motion var fogat ett utkast till ett socialt ungdomsskyddsprogram, som utarbetats av Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund och som till väsentliga delar än i dag har aktuellt intresse. I sammanhanget kan också hänvisas till den stora undersökning rörande de eftersatta ungdomsgruppernas läge, som socialdemokratiska ungdomsförbundet lät utföra på, våren 1939. Vi ha med det sagda velat påvisa den mängd av problem, som blottas i fråga om vår ungdomsvård. Vi ha också velat betona, att skulden till den stegrade ungdomsbrottsligheten liksom även till andra mindre tilltalande företeelser i ungdomens liv ej så mycket är att söka hos ungdomen själv som fastmera i alldeles speciella tids- och samhällsförhållanden, samhällets bristande omvårdnad om ungdomen etc. Vi ha som vår allmänna mening velat framhålla, att ungdomen - all kritik till trots - är bra, men att strävandena måste inriktas på att göra bra ungdom bättre. Det bör vara en samhällelig angelägenhet av första ordningen att vidta alla de åtgärder, som stå i samhällets makt, för att bereda ungdomen möjlighet att utvecklas till samhällsnyttiga och ansvarskännande medborgare. En allmän översyn av hela det hithörande problemkomplexet är därför nödvändig, varvid bör beaktas, att till vissa avsnitt av ungdomsproblemet avgränsade åtgärder icke kunna tillfredsställande lösa problemet. Varje sådan åtgärd kan visserligen var för sig vara god men dess effekt blir ändock ringa, om den inte stödjes och bäres upp av andra samhälleliga åtgärder. En samordning och utvidgning av den sociala och kulturella ungdomsvården synes därför i hög grad påkallad. Med stöd av vad ovan anförts tillåta vi oss hemställa l att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om en allsidig och forutsättningslös utredning rörande samhällets ung