Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/111

Motioner i Andra kammaren, Nr 33. 1 - Nr 33. AV he" Hefmaflssflfls angáende visst skydd av den sjukvårdssökande allmänhetens ekonomiska och andra intressen. Den svenska läkarekåren står i allmänhet på en hög standard både i yrkesavseende och i fråga om den ekonomiska moralen. Detta hindrar dock icke, att det förekommer mycket anmärkningsvärda undantag från denna regel. En del läkare, särskilt sådana, som specialiserat sig på vissa sjukdomar eller sjukdomsgrupper, bruka ofta avkräva sina patienter så höga läkarearvoden, att deras krav med skäl kunna betecknas som -direkt oskäliga. Det har sålunda förekommit, att sådana specialister begärt hundratals kronor såsom ersättning för en jämförelsevis enkel undersökning, som hunnit företagas under loppet av en halvtimme eller t. o. m. under ännu kortare tid. Och det hör icke heller till sällsyntheterna, att en patient av sin läkare föreskrives tidsödande och dyrbara behandlingar, även i sådana fall, där den hjälpsökande uppenbarligen skulle kunna erhålla en minst lika verksam behandling för långt mindre kostnader och med betydligt mindre tidsspillan. Dessa föreskrifter innefatta ofta vistelse å privat sjukhem, vilket på ett eller annat sätt är förbundet med läkarens ekonomiska intresse. Ur rent teoretisk synpunkt står det visserligen var och en fritt att endast anlita läkare, som sätta ett rimligt pris på sina tjänster. I verkligheten kan denna valfrihet dock bliva ganska begränsad. Sjuka personer bli ofta av den läkare, de i första hand rådfråga, hänvisade till en viss specialist, och sedan denna påbörjat behandlingen av ett sjukdomsfall, vilja de allra flesta av hans yrkesbröder högst ogärna åtaga sig att fortsätta densamma. Patienten ställes härigenom i valet mellan att avbryta den påbörjade behandlingen eller att utan hänsyn till kostnaderna följa den förut konsulterade läkarens föreskrifter. I de fall då patienten under någon tid skall stå under läkarens kontroll, torde det för övrigt vara mindre vanligt, att han erhåller kännedom om kostnadernas storlek, förr än behandlingen antingen fortgått en tid eller helt avslutats. Valet av läkare sker således i regel innan patienten ännu kunnat överblicka de ekonomiska följderna därav. Men även om en sjuk person redan på ett tidigt stadium får veta, att läkarearvodet och vårdkostnacferna komma att överstiga hans ekonomiska förmåga, kan detta å andra sidan få till följd, att han tvingas avstå från den speciella behandling, som skulle kunna återställa hans hälsa. Och det före"kommer snart sagt dagligen, att mindre bemedlade sjuka på grund av de orimligt höga läkaretaxor, som tillämpas av vissa sjukdomsspecialister, berövas all möjlighet att erhålla en efter deras tillstånd anpassad sakkunnig läkarevård. Bihang till riksdagens protokoll 19-62. 4 saml. Nr 33-37. 1