Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/121

Motioner i Andra kammaren, Nr. 39. 3 - Nr 39. AV herr Sßfve, om höjning av anslagetjör understöd dt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsningar. - Anslaget till understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsningar, sänktes år 1940 av statsfinansiella skäl från 252.000 till 161.000 kronor. Genom denna sänkning har föreläsningsverksamheten självfallet beretts stora svårigheter, vilket också framhållits av såväl skolöverstyrelsen som vederbörande departementschef. Denne hänvisar dock i statsverkspropositionen till åttonde huvudtiteln under punkt 201 till att det av honom i punkt 200 upptagna och i år starkt höjda anslaget till åtgärder för civil folkberedskap på visst sätt kan utnyttjas till föreläsningsverksamhet. Han förutsätter härvid, att denna i tillbörlig omfattning inriktas på aktuella krisfrågor. - Såsom departementschefen påpekar kan anslaget under punkt 200 användas till krisföreläsningar, som anordnas av föreläsningsföreningar. Dessa tjänstgöra nämligen i stor utsträckning som förmedlare och organisatörer av den upplysningsverksamhet, som bedrives till förmån för den civila folkberedskapen. Statens informationsstyrelse beräknar, att 50.000 kronor av hela anslaget på 310.000 kronor skulle ställas till föreläsningsorganens förfogande efter fördelning genom skolöverstyrelsen. Det kan därför synas likgiltigt, om dessa 50.000 kronor upptagas under punkt 200 eller punkt 201. De komma ju i båda fallen föreläsningsverksamheten till godo. I praktiken komma dock de båda anslagen att verka på mycket olika sätt. Un-der normala förhållanden försiggår en ständig omgestaltning av föreläsningsverksamheten i vårt land. Mera svaga föreningar på orter, där bildningsintresset av någon anledning blivit mindre, dö bort, under det att nya i stället bildas på platser, där det kulturella intresset är -i växande. Efter krigsutbrottet har till följd av de minskade statsanslagen och de ekonomiska svårigheterna för många kommuner ett osedvanligt stort antal föreningar måst nedläggas. Om detta är intet att säga i och för sig. Tiden har nödvändiggjort kraftiga besparingsåtgärder, och föreläsningsföreningar, som ej uppbäras av starkt intresse på den ort, där de verka, böra särskilt under nuvarande förhållanden ej understödjas. Erfarenheten visar också, att om en sådan föreläsningsverksamhet nedlagts, det i vanliga fall ej dröjer så länge, förrän förutsättning åter föreligger att på nytt bilda en föreningi samma eller angränsande kommun. För närvarande är detta dock ej möjligt, emedan några nya föreningar, på grund av statsanslagets minskning, i regel ej kunna upp