Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/141

Motioner i Andra kammaren, Nr 48. 1 Nr 48. Av herr Andersson i Alfredshem m. il., om skatteutjämningsbidrag till landsting. Sedan lång tid tillbaka ha statsmakterna ålagt våra landsting allt större och ekonomiskt krävande uppgifter. Särskilt på hälso- och sjukvårdens område har en snabb utveckling skett. .De olika landstingens förutsättningar för att kunna bära dessa kostnader variera- rätt så avsevärt. Det ojämna skatteunderlaget och den i anledning därav ojämna utdebiteringen för kommunerna har av statsmakterna uppmärksammats, och för närvarande utgår skatteutjämning till såväl kommuner som till vägdistrikt. Olikheterna mellan landstingens utdebiteringar torde närmast kunna jämföras med de varierande skattesatser som förekomma bland de olika vägdistrikten. -Därav torde framgå att landstingen borde tilldelas skatteutjämning efter enahanda grunder som gälla för kommuner och vägdistrikt. Samtliga landsting ha i stort sett samma uppgifter, men utgifterna för dessa drabba ytterst olika beroende på skatteunderlaget hos de olika landstingen. Det ena landstinget har mer än dubbelt så stort skatteunderlag som det andra i förhållande till folkmängden. I regel har det landsting som har det lägre skatteunderlaget dessutom den nackdelen att ha större ytvidd, vilket i en hel del fall -förorsakar högre kostnader än i landsting med mera koncentrerad bebyggelse. Som exempel kan nämnas att Stockholms län, med en folkmängd av 287 895 personer på en yta av 142,78 kvadratkilometer, har ett skatteunderlag av 3 746 494 skattekronor, vilket blir 13,01 skattekrona per innevånare, och skattesatsen är 2,65 per skattekrona, under det att t. ex. Västernorrlands län med 275 846 personer på en yta av 25 703,20 kvadratkilometer har ett skatteunderlag av 1 771 615 skattekronor, vilket gör 6,42 skattekronor per innevånare med en skattesats av 4,30 per skattekrona. I övrigt hänvisas till omstående tabell. Av denna tabell framgår att landstingsskatten drabbar landstingsinnevånama på ett högst ojämnt sätt. Knappast på något annat område torde man kunna påvisa att bördorna få bäras så olika. 12 landsting nödgades år 1941 höja skatten, under det att de återstående 13 landstingen kunde bibehålla oförändrad skatt. Kronobergs och Gotlands län ha de största ökningarna med 50 resp. 20 öre per skattekrona. Uppsala. Värmlands och Gävleborgs län ha höjt skatten med 25 öre, Jönköpings län med 20 öre, Stockholms, Södermanlands samt Göteborgs och Bohus län med 15 öre och Kalmar södra, Malmöhus och Västmanlands län med 10 öre. - Bihang till riksdagens protokoll 1942. .t saml. Nr 48-.3?.