Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/196

19 Motioner i Andra kammaren, Nr 68. Svenska folkets utgifter för dessa inom landet tryckta tidskrifter understeg ar 1941 med all säkerhet icke 40 milj. kr. Beträffande utländska, här i riket försålda jämförliga tidskrifter och magasin ha några upplageuppgifter icke stått till buds, men försäljningen torde åtminstone motsvara försäljningen av de svenska tidskrifterna i prisläge 1 krona och högre. Därest man med ledning av ovan anförda siffror beräknar den skatt, som under år 1941 skulle utgått enligt förberörda taxa, kommer man till följande: Lösnr.-pris Upplaga Skatt Skatte-öre milj. ex. cra pr ex. intäkt högst 25 , 47,5 5 2,38 26- 50 93,7 10 9,37 , 51- 75 - 15 - 76-200 o,5 20-30" o,12 Summa milj. kronor 11,87 Lägges till detta belopp vad som kan beräknas inflyta i skatt å. utländska tidskrifter, synes man kunna beräkna, att en tidskriftsskatt år 1941 vid oförminskad försäljning skulle inbringat 12 milj. kr. Den med en beskattning förenade prishöjningen skulle antagligen medfört en omsättningsminskning, men denna minskning kan knappast uppskattas till mer än 20 %, i vilket fall skatten skulle inbragt 9 à. 10 milj. kr. En tidskriftsbeskattning synes alldeles särskilt lämpad såsom tillverkningsskatt på grund av att man redan i stor utsträckning ordnat en mycket rigorös kontroll av upplagorna genom T.U., som den 9 december 1932 fastställde Bestämmelser för upplageuppgifters avgivande. På grundval av tryckerlrapporter och tryckerijournaler lämna tidskrifterna till T.U. uppgifter på särskilt formulär om upplagans storlek. Uppgifterna äro utformade såsom intyg och skola undertecknas av notarius publicus eller annan opartisk kompetent person, som T.U. godkänt. Tidskrift, som önskar låta verifiera sin upplaga genom T.U:s formulär, skall föra behövliga rapporter och bokföring med hänsyn till bestämmelserna. I bestämmelserna, som föreligga i tryck, återfinnas i ett särskilt kapitel definitioner och tekniska bestämmelser. Följande begrepp definieras: upplaga i begreppet edition; tidningsnummer; utgivningsdag; tryckta, godkända exemplar; fasta, helt betalade prenumerantexemplar; utlämnade rabatt- och friexemplar; försålda lösnummerexemplar; för lösnummerförsäljning utlänmade exemplar; arbetsexemplar; prenumerationspris och lösnummerpris. Bestämmelserna hava utformats i syfte att för bedömande av en tidskrifts värde som annonsorgan få fram det antal exemplar, för vilka betalning erlagts och som sålundakommit under allmänhetens ögon. Det synes just vara dessa exemplar för vilka skatt bör utgå. Att frågan om redovisningen av s. k. returexemplar blivit löst är i detta sammanhang av särskild betydelse och framgår av följande bestämmelse om lösnummerförsäljningens beräkning: