Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/224

14 Motioner i .-lndra kammaren, Nr 78. Nr 78. Av herr Wallentheim m. Il., om ändring av 7 § lagen om folklpensionering. Av förarbetena till 1935 års folkpensioneringslag och av statsmakternas uttalanden i samband med beviljandet av dyrtidstillägg till vissa folkpensionärer framgår med all önskvärd tydlighet, dels att pensionernas storlek redan år 1935 tillmätts i underkant, dels ock att pensionärerna under den sedermera inträdda kristiden endast delvis kompenserats för de höjda levnadskostnaderna. Det är därför nu särskilt betydelsefullt att utöver de kontanta dyrtidstilläggen finna även andra vägar till förbättrande av folkpensionärernas ställning i den mån samtidigt sparande och förtänksamhet stimuleras. - Redan 1928 års pensionsförsäkringskommitté, vars slutbetänkande ligger till grund för nu gällande lag, uttalade önskvärdheten av att behovsprincipen genomföres med varsamhet. Den antog även att pensionsförsäkringen utövat ogynnsamt inflytande på visst slag av sparverksamhet. Av bland annat denna anledning genomfördes den bestämmelsen att s. k. arbetsgivarpensioner, genom frivillig försäkring erhållna livräntor m. m. inom vissa gränser skola "privilegieras" d. v. s. icke inverka minskande på folkpensionen. I själva propositionen nr 217 till 1935 års riksdag (sid. 36) uttalades viss tvekan, huruvida det finnes tillräckliga skäl att utesluta från de privilegierade inkomsterna ränta på mindre sparkapital, pensionärernas ännu återstående arbetsinkomst m. m. Anskaffandet av eget hem eller bostad måste väl anses som en av de mest samhällsgagnande formerna för sparverksamhet. I viss mån har den inkomst, som representeras av egen bostad redan i ett tidigt skede ställts i en viss förmånsställning. Enligt 7 § av 1913 års pensionsförsäkringslag skulle årliga värdet av egen bostad visserligen icke uppskattas lägre än till 60: - kronor. Denna bestämmelse (numera intagen i ett jämlikt 7 § folkpensioneringslagen av Kungl. Maj:t utfärdat brev den 30 juni 1937) har emellertid alltsedan 1914 tolkats så att "nödtorftig bostad" (se den av T. Askelöf och lvar Strahl utgivna handboken "Lagen om folkpensionering m. m." sid. 64) om högst ett rum och kök värderats till 60 kronor, efter dyrortsgrupperingens genomförande i dyrare ort 120, respektive 180 kronor, även om densamma kunde anses ha ett högre ortsvärde. Då fråga gäller gift person skall (enligt berörda handbok) för vardera maken såsom inkomst av bostadsförmån upptagas nämnda belopp eller för makarna tillsammans 120 (resp. 240 eller 360) kronor, även om de gemensamt förfoga över endast ett rum. Därav