Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/231

Motioneø fi Andra kesmvnaren, N -r 80, 5 Nr 80. " Av herr Hagberg i Malmö m. fl., om viss ändring av epideniilagon. " Enligt epidemilagen den 19 juni 1919 åvilar epidemisjukvården epidemidistrikten, vilka i princip utgöras av landstingsområdena och de städer, som icke deltaga i-landsting. Person, som inom ett epidemidistrikt insjuknat i epidemisk sjukdom av i lagen angiven art, åtnjuter kostnadsfritt vård och underhåll i allmänt rum på epidemisjukh-us. Kostnaden härför gäldas av det epidernidistrikt, där insjuknandet skedde (23 §). De i lagen meddelade föreskrifterna skola i tilllämpliga delar gälla till förhindrande av att epidemiska sjukdomar införas i riket (14 §). Den sjukes hemort har således icke någon betydelse i fråga om bestridandet av kostnaderna för denna art av sjukvård. Med hänsyn till att cpidemisjukvården ansetts även vara en hela rikets angcliigenhet bidrager staten till kostnaden härför. , - Ett den 5 september 1941 meddelat utslag av Kungl. Maj:t (refcrcrat i Svenska Läkartidningen 1941, nr 42) har aktualiserat frågan om vem som skall betala vården på epidemisjukhus av en person, som insjuknat utom riket och under sjukdomen inkommit till Sverige. Någon klar föreskrift rörande dylika fall finnes icke. I nämnda riittsfall var det fråga om en på flygplanskryssaren Gotland tjänstgörande sjöman, vilken under fartygets rosa från Sydamerika till Sverige insjuknat i tyfoidfeber och vid kryssarcns ankomst till Malmö inlagts på Malmö cpidemisjukhus. För vården av sjömannen begärde stadens hälsovårdsnämncl ersättning av marinen. Utslaget innebär, att marinen icke ansetts skyldig att betala vårdkostnaden. Genom detta rättsfall får ett prejudikat anses ha skapats för att en person, som insjuknat utomlands och under sjukdomen inkommit till Sverige, skall anses ha insjuknat i det epidemidistrikt i Sverige, där han intagcs på epidemisjukhus (som jämförelse kan nämnas, att i fall, .då någon insjuknat ombord på. fartyg i svensk kusttrafik, första angöringshamnen enligt praxis betraktas som insjukningsort). V Detta prejudikat kan - särskilt under nuvarande förhållanden - medföra, att oskäliga bördor komma att"låi.ggas på de epidemidistrikt, över vilka utlandstrzifiken är särskilt omfattande. Om sålunda hela besiittningen på ett svenskt fartyg utomlands angripes av en cpidemisk sjukdom, t. ex. rödsot, kan fartyget anlöpa valfri svensk hamn och erhålla fri vård för sina kanske hundratals sjuka inom det epidemidistrikt hamnen tillhör, även om smittan förviirvats på helt annat håll. Det kan icke vara rättvist, att epidemidistrikten vid kusterna och gränserna alltid skola drabbas av kostnaderna för fall, som komma från utlandet. niodam