Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/387

Motioner i Andra kammaren, Nr 140. 7 belopp som det Kungl. Maj:t begärt kommer att medföra ökade svårigheter för de enskilda väghållarna att fullgöra den ofta ytterst betungande väghållningen i samband med genom kriget inträdda förhållanden. Vi vilja i detta sammanhang särskilt peka på de svårigheter, som förefinnas för att till bilväg forsla fram de stora kvantiteter bränsle, som blivit erforderliga och vilkas framskaffande ålagts av staten. Genom bristen på lämpliga bilvägar försvåras och fördyras transporten av bränsle till avsättningsorterna. Oframkomliga vägförhållanden jämte därav följande omlastningar öka ofta kostnaderna för vedanskaffningen på ett sätt, som skulle kunna undvikas, ifall för biltrafik lämpliga vägar funnes närmare avverkningsplatsema. Vad härovan sagts om transpo-rtfördyringen av bränslet gäller även uppsamlingen av mjölk m. fl. för folkhushållet nödvändiga produkter. Riksdagen har tidigare anslagit medel för utbyggnad av landets skogsvågar, och senast vid höstsessionen med förra årets riksdag anvisades ytterligare 2 800 000 kronor för innevarande budgetår för detta ändamål. Det är enligt vår bestämda mening nödvändigt att dispositionen av detta anslag samordnas med utbetalandet av bidrag ur anslaget för byggnad av enskilda vägar. Det måste anses såsom en misshushållning med statsmedel om exempelvis en skogsväg komme att byggas parallellt med en enskild väg, vilken med hjälp av statsbidrag skulle kunna samtidigt förbättras och sålunda tjäna både skogsbrukets och bygdens behov. Det har nämligen inträffat att skogsvägar byggts, vilka mynnat ut i en enskild väg, som icke befinner sig i sådant skick, att den kan användas för biltransporter. En sådan skogsväg blir härigenom till ringa nytta förrän den enskilda vägen ombyggts, så att den blir framkomlig för t-yngre fordon. De enskilda vägarna möjliggöra för isolerade gårdar och avlägset belägna byar att komma i förbindelse med det allmänna vägnätet, varigenom särskilt ödebygdsbefolkningens existensbetingelser underlättas. Genom förbättrade vägförbindelser kunna även för folkförsörjningen viktiga produkter i ökad omfattning tillföras folkhushållet. Inom riksdagen har därför icke någon opposition förekommit mot beviljandet av anslaget till enskilda vägar. Inte minst i dessa tider med ökade krav på trafikmedlens kapacitet liksom på jord- och skogsbrukets produktionsmöjligheter är det alltså av stor vikt att kunna lämna de längst bort från allmänna trafiklederna boende hjälp för byggande av utfartsvägar. Det nämnda anslaget är därför synnerligen behjärtansvärt, och enligt vår mening bör det upptagas till minst samma belopp som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskat, nämligen 900 000 kronor. Med âberopande av vad som anförts få vi således hemställa, att riksdagen må såsom bidrag till byggande av enskilda utfartsvägar för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservations