Sida:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu/93

Motioner i Andra kammaren, Nr 28. 13 Nr 28. Av herr Andersson i Södergård m. fl., om gäldande av skadestånd och livränia till uärnpliktige K. H. V. Dinos änka och minderåriga barn. Under det att 3:e depågevärskompaniet vid kungl. Svea livgarde den 29 november 1940 utförde skolskjutning å Kaknäs skjutbana skadades värnpl. Kurt Hartvig Verner Dino av ett vådaskott med påföljd att han avled. , l det vid fältkrigsrätten vid kungl. Svea livgardes depå handlagda målet mot Carl Konstans Emil Ohly, Rune Hermansson, Harry Hjalmar Håkansson, Kurt Sigvard Gunnar Sallberg och lngvar Per Olof Bredin angående ansvar för vållande till Dinosdöd fann fältkrigsrätten Sallberg ensam vara vållande till Dinos död, och genom utslag den 19 april 1941 dömdes Sallberg att, utöver riksförsäkringsanstaltens livränta till fru Dino på kr. 441 : - och till makarna Dinos dotter Gunhild Harriet, född den 31 december 1936, på kr. 294: - årligen, till fru Dino, utöver ett skadestånd på 528: 57 för begravningskostnader m. m., utgiva livränta för tiden fr. o. m. den 30 november 1940 till och med den 29 november 1941 kr. 759: - samt därefter årligen kr. 159: - så länge hon lever ogift, och till makarna Dinos dotter, född den 31 december 1936, livränta beräknad efter ett årligt belopp av kr. 306: - fr. o. m. den 30 november 1940 t. o. m. den 31 december 1952, då hon fyller 16 år och hennes livränta från riksförsäkringsanstalten upphör, och för tiden därefter ett årligt belopp av kr. 600: - tills hon fyller 18 år den 31 december 1954. Fru Dino, boende i Huvudsta, hade erhållit juridiskt biträde från Stock- holms läns rättshjälpsanstalt. Fältkrigsrättens utslag blev icke överklagat. Vid utmätningsförsök har Sallberg befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. Bouppteckningen efter Dino visar en brist i boet på kr. 1.590: 05. Då efter vad vi erfarit formella skäl hindra de skadelidande att få ersättning från staten, men händelseförloppet vid olyckan är likartat med fall där staten förpliktats utge ersättning (vi hänvisa till Holms Juridiska Arkiv 1927 sid. 248 och 1929 sid. 550) synas alla skäl tala för att staten bör övertaga den skadeståndsskyldighet och livräntebetalning, som den dömde Sallberg icke kan fullgöra.