Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/277

Första lagutskottets utlåtande Nr 33. 7 Det må framhållas, att när medel, som inbetalas till offentlig myndighet, av denna insättas i bank, tiden skall räknas från den dag då medlen inbetaltes till myndigheten och icke från dagen för bankinsättningen. Vad nu sagts gäller även det fall, att medel vid utmätning eller annan exekutionsförrättning inflyta till exekutionsförrättaren och sedermera insättas i bank. Med avseende å exekutiv förrättning torde i övrigt uttryckligen böra angivas, att vad i förslaget sägs om den som inbetalt medel till offentlig myndighet skall gälla den hos vilken förrättningen ägt rum. Såvitt angår fast egendom som sålts å exekutiv auktion bör härmed förstås den som var ägare till fastigheten, då den såldes. Med rätt att lyfta det nedsatta beloppet bör även följa rätt att lyfta ränta som må ha upplupit därå. Något stadgande om skyldighet att underrätta enskild rättsägare om vad han har att iakttaga torde icke böra införas i nu ifrågavarande lag. Vederhörande myndighet lärer i regel - i synnerhet sedan någon tid förflutit - icke ha sig bekant vem som kan vara berättigad att lyfta beloppet. Föreskrift om att den för vars räkning beloppet nedsatts skall underrättas om själva nedsättningen bör åter, när så erfordras, meddelas i de författningar där nedsättningen är reglerad. Bestämmelser därom ha också meddelats för vissa fall." Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Det nu förevarande förslaget har föranletts av en framställning från riksdagen, i vilken hemställts att nu gällande bestämmelser rörande utbetalning av överåriga depositioner i allmänt förvar måtte ersättas med tidsenliga föreskrifter och att därvid en skälig begränsning måtte ske av den tidsperiod, under vilken staten skulle vara ansvarig för de deponerade beloppen. I detta syfte stadgas i förslaget, att nedsatt belopp såsom regel skall lyftas av den därtill berättigade inom tjugu år, varefter den som inbetalt beloppet äger återlyfta detsamma inom ett år; sker ej detta tillfaller beloppet kronan. Dessa bestämmelser motsvara vad som gäller enligt 1927 års lag om gälds bebetalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. Med hänsyn härtill har utskottet, ehuru den föreslagna tjuguårsfristen åtminstone för vissa fall kan synas onödigt lång, ansett sig kunna giva förslaget sin anslutning. Utskottet vill emellertid" framhålla, att förslagets syfte är att fastställa en längsta tid för kronans ansvar för det deponerade beloppet. Förslagets upphöjande till lag bör således icke anses utgöra hinder för att åtgärder från vederbörande myndigheters sida vidtagas för att åvägabringa lyftning av deponerade belopp innan de fastställda tidsfristerna utlöpt. Genom dylika åtgärder skulle därjämte kunna vinnas en ej obetydlig lättnad i bokföringsarbetet hos de statens myndigheter som omhänderha deponerade belopp. Enligt utskottets mening bör man, även om det icke uttryckligen föreskrivits i någon författning, kunna förutsätta, att om en myndighet äger vetskap om Utalmltet