Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/299

Första lagutskottets utlåtande Nr 36. 5 ningi viss, mera begränsad omfattning av jord, varä boställsordningen* vore tillämplig, d. v. s. all den fasta egendom, som anslagits till bostad eller avlöning åt prästerskapet i territoriella församlingar, prästänkesäten och fastigheter, vilkas avkomst inginge till prästerlig löneregleringsfond. I samband med antagandet av 1910 års boställsordning uttalade riksdagen", att stor varsamhet borde iakttagas, då det gällde att i penningar med deras mera osäkra värde förvandla fast egendom, vars värde vore av merabestående natur. Alltsedan frågan om utvidgande av möjligheterna till försäljning av kyrklig jord uppkommit, har, med beaktande av nämnda uttalande, i skilda sammanhang dryftats spörsmålet om främjande av en ordning, varigenom köpeskillingsmedel, som inflyta vid sådana försäljningar, kunna återplaceras i fast egendom eller annan värdebeständig valuta. 1925 års kyrkomöte. 1926 års riksdag och kyrkomöte. Efter det utredning igångsatts rörande möjligheten för innehavare av lägenheter å ecklesiastik jord att friköpa sina lägenheter, anhöll sålunda 1925 års kyrkomöte i skrivelse nr 51, att Kungl. Maj:t täcktes i samband med nämnda undersökning låta utreda, huruvida och på vad sätt de inflytande försäljningsmedlen från sådan jord kunde, med tryggande av pastoratens rätt att disponera avkomsten såsom prästerlig avlöningstillgång, användas för inköp av annan jord, framför allt skogbärande mark, samt för riksdagen och kyrkomötet framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. När Kungl. Maj :t till 1926 års riksdag och kyrkomöte framlade förslag till lag angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i* vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt, innebärande en utvidgning av möjligheten för lägenhetshavare att förvärva kyrklig jord, var därmedicke förbundet något förslag i den av 1925 års kyrkomöte väckta frågan. De spörsmål, som här skulle utredas, hade nämligen visat sig vara av så komplicerad natur, att utredningen då icke kunnat slutföras. I sitt av riksdagen (skrivelse nr 329) godkända utlåtande (nr 30) anförde andra lagutskottet, till vars behandling lagförslaget överlämnats, beträffande förevarande fråga, att då försäljning av kyrklig jord givetvis komme att, därest lagförslaget antoges, äga rum i större omfattning än dittills, utskottet villeframhålla önskvärdheten av att bestämmelser snarast måtte åvägabringas i syfte att inflytande medel måtte kunna placeras i värdebeständigare valuta, varvid i första hand borde förekomma inköp av skogbärande mark. Samma fråga upptogs till behandling i två vid 1926 års kyrkomöte väckta motioner (nr 22 och 34). I skrivelse nr 18, vari kyrkomötet godkände ovannämnda lagförslag, förklarade .sig kyrkomötet beträffande nyssnämnda fråga,med hänsyn bland annat till det outredda skick, vari fråganadå befunne sig, endast böra angiva. några huvudsakliga synpunkter, vilka enligt kyrko