Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/416

24 Första lagutskottets utlåtande Nr 43. M förliga förfaranden och anordningar av teknisk natur. Lagen utgör ett komplement till vår beredskapslagstiftning och har på andra områdenymotsvarighet i exempelvis allmänna förfogandelagen. Givet är att en sådan lagstiftning måste innebära understundom ganska långtgående ingrepp i enskildas förhållanden. Det ligger därför vikt uppå att tillämpningen av lagstiftningen sker under hänsynstagande till uppfinnares och patenthavares behöriga intressen och under beaktande av att näringslivet och det tekniska forskningsarbetet ej störes. Såsom departementschefen uttalat, bör lagstiftningen ej tagas i anspråk för tvångsåtgärder annat än när det är fråga om uppfinningar, förfaranden eller anordningar av större betydelse samt frivillig överenskommelse på rimliga villkor ej kan uppnås, och dylika ingripanden böra alltså utgöra undantag. Beträffande särskilda bestämmelser i förslaget ha i yttrandena åtskilliga erinringar framställts. Vissa av dessa erinringar ha jämväl upptagits i den i ärendet väckta motionen. I anledning härav vill utskottet anföra följande. Enligt 4 § i lagförslaget kan upplysningsplikt föreskrivas i fråga om såväl militära uppfinningar som försörjningsuppfinningar. Stadgandet skall enligt 15 § äga motsvarande tillämpning å förfaranden och anordningar av teknisk natur som ej äro att anse såsom uppfinningar. Upplysningsplikten avser vad som inom visst företag är känt angående uppfinningen; denna skall beröra företagets verksamhetsområde men behöver ej faktiskt utnyttjas där. Ett föreläggande om upplysningsplikt skall i första hand riktas mot företagets ledning men kan enligt andra stycket i paragrafen subsidiårt riktas även mot annan. På denna punkt ha betänkligheter framförts mot att upplysningsplikt sålunda skulle kunna åläggas även andra än sådana som äro eller varit anställda i företaget. Betänkligheterna torde i främsta rummet ha grundats på att bestämmelsen kommer att omfatta även patentombud, advokater och andra i särskild förtroendeställning, exempelvis personer verksamma inom kollektiv forskning. Genom att upplysningsplikt kan åläggas personer av sistnämnda kategori skulle risk kunna uppkomma att ett fruktbringande samarbete mellan olika företag inom samma bransch stördes. Enligt utskottets mening skulle lagstiftningens effektivitet allt för mycket inskränkas, om man begränsade upplysningsplikten enligt 4 § andra stycket till personer som äro eller varit anställda i företaget. Särskilt må framhållas, att uppfinnaren själv ofta icke tillhör företaget och att det skulle vara egendomligt om lagen i sådant fall uteslöte möjligheten att subsidiårt utnyttja honom såsom upplysningskälla. Uppenbart är att varsamhet bör iakttagas vid åläggande av upplysningsplikt; när det gäller personer med den förtroendeställning som nyss angivits, böra skälen för ett åläggande vara särskilt starka. Dessa personers möjligheter att utföra ett gagnerikt arbete bero i stor utsträckning på det förtroende de åtnjuta från näringslivets sida. Med hänsyn till att enligt förslaget åläggande av upplysningsplikt endast skall kunna meddelas av Kungl. Majrt, har utskottet emellertid icke ansett behövligt att från bestämmelsen i andra stycket undantaga personer av vissa kategorier.