Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/448

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 46. ersättning av allmänna medel åt dem, somi brottmål, där allmän åklagare å tjänstens vägnar för talan, av åklagaren åberopats eller efter domstols förordnande inkallats såsom vittnen eller för att upplysningsvis höras. Dylik ersättning utgår enligt 1 § i lagen dels för uppehälle med högst fem kronor eller - där domstolen i särskilt fall med hänsyn till föreliggande omständigheter så prövar skäligt - med högst åtta kronor för varje dag, som erfordras för resan och vistelsen vid domstolen, dels ock för resekostnad enligt lägsta reseklass i allmänna resereglementet. Rätt till reseersättning medgives emellertid endast under förutsättning, att vittnets hemvist är beläget på minst fem kilometers avstånd från det ställe där domstolen sammanträder. I slutliga utslaget skall domstolen pröva, huruvida ifrågavarande kostnad skall till statsverket återgäldas av part i målet. Åklagaren må ej därtill förpliktas i annat fall än då åtalet blivit anställt utan skäl. 1 § i 1886 års lag har erhållit sin nuvarande lydelse genom lagar den 28 juni 1918 (nr 476) och den 13 maj 1932 (nr 128). Före ikraftträdandet av 1918 års ändring ägde vittne erhålla ersättning för sin inställelse med högst tre kronor (före lagändring år 1900 med högst en krona 50 öre) för varje dag jämte reseersättning enligt vissa grunder. Genom lagen den 13 maj 1932 gjordes i lagrummet allenast den ändringen, att ersättningen för resekostnad bestämdes att utgå enligt lägsta reseklass i allmänna resereglementet. Bestämmelserna i 1886 års lag ha genom stadganden i åtskilliga lagar erhållit utsträckt tillämpningsområde. Jämlikt 15 kap. 9 § giftermålsbalken, 6 § lagen den 14 juni 1917 om äktenskaplig börd, 9 § lagen samma dag om adoption, 25 § lagen samma dag om barn utom äktenskap, 19 § lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap och 12 kap. 23 § lagen den 27 juni 1924 om förmynderskap skola nämligen bestämmelserna i 1886 års lag i tillämpliga delar gälla beträffande ersättning av allmänna medel åt den, som enligt rättens förordnande inkallats såsom vittne eller för att upplysningsvis höras i äktenskapsmål, mål om äktenskaplig börd, ärenden om adoption, mål om fastställande av faderskap och underhållsskyldighet beträffande barn utom äktenskap, mål, som avses i 8, 9 och 11 §§ lagen om barn i äktenskap, samt mål och ärenden angående förmynderskap, i sistnämnda fall jämväl då inkallandet skett på begäran av överförmyndaren. Samma grunder i fråga om rätt till ersättning tillämpas vidare jämlikt lag den 4 juni 1913 i mål, som avses i gällande lag angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, beträffande den, som blivit av tullfiskalen åberopad eller enligt generaltullstyrelsens eller Kungl. Maj:ts förordnande inkallad såsom vittne, jämlikt 23 § lagen den 12 juni 1931 om behandling av alkoholister i fråga om den, som enligt förordnande av länsstyrelse inställt sig för att vittna eller upplysningsvis höras i ärende rörande någons intagande å allmän alkoholistanstalt, samt jämlikt lagar den 14 juni 1918 och den 27 juni 1924 i mål, som avses i 75 § lagen om fattigvården och i 26 § lagen om samhällets barnavård, beträffande den, som efter förordnande av länsstyrelse inkallats för att inför domstol höras såsom vittne eller