Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/503

- Första lagutskottets utlåtande Nr 51. 3 soten städse utgör hinder mot äktenskap. Erfarenheten visar att även sådana fallandesjuka, vilkas lidande icke varit för omgivningen veterligt, rådfört sig med läkaren, huruvida deras sjukdom ägde en sådan karaktär att äktenskap vore dem tillåtet. Säkerligen har sålunda i åtskilliga fall den sjuke avstått från ett äktenskap, där barnen skulle kommit att bliva en börda för samhället. Med rätta har fakulteten kunnat påpeka, att stadgandets inverkan på det allmänna uppfattningssättet utgör ett slående exempel på lagens uppfostrande betydelse. Med hänsyn till de verkningar det nuvarande stadgandet medfört och de uttalanden om epilepsiens rashygieniska betydelse, .som från medicinskt håll föreligga, har beredningen därför ansett riktigt att bibehålla gällande förbud mot fallandesjukas giftermål, ehuruväl i något ändrad form. Medicinalstyrelsen har vid fakultetens förslag erinrat att, då i många fall inre och yttre orsaker samverka till uppkomsten av epilepsi, men blott den allenast av yttre orsaker härrörande epilepsien torde kunna anses uti ifrågavarande avseende oskadlig, förbudet borde gälla fallandesot, som icke är betingad allenast av yttre orsaker. Denna formulering synes väl så till vida äga företräde, som den tydligare angiver vad för sjukdomens karaktär av äktenskapshinder skall vara avgörande. Beredningen har emellertid trott det vara alltför strängt att uppställa lfallandesoten såsom hinder i varje fall, där ett sjukligt anlag, om ock i än så ringa grad, medverkat till sjukdomens uppkomst. De sanitära kraven torde bliva vederbörligen tillgodosedda, om hindersbestämmelsen inskränkes till den fallandesot, som härrör av övervägande inre orsaker. Prövningen om i ett givet fall inre eller yttre orsaker varit huvudsakligen bestämmande synes ock erbjuda mindre svårigheter än att avgöra, huruvida samverkan av orsaker utav båda slagen är helt utesluten. Att tillfälle till dispens bör finnas även där hindret får den mera begränsade räckvidd, beredningen sålunda föreslår, har synts beredningen vara uppenbart och av erfarenheten bestyrkt. Fakulteten har framhållit den stora betydelse, som vid fråga om dispens för en fallandesiuk att ingå äktenskap är att tillmäta den andra kontrahentens hälsotillstånd och ärftliga påbrå. Om denne är frisk och tillhör en sund släkt, finnas sålunda utsikter för att epileptikerns sjukliga anlag skall göra sig mindre gällande hos hamen. Å andra sidan måste släktskap mellan kontrahenterna anses som en synnerlig skärpning av faran för efterkommandes hälsa. Med hänsyn till vad fakulteten härutinnan anfört och i överensstämmelse med dess förslag har beredningen ansett att dispens alltid bör gälla äktenskap mellan epileptikern och viss bestämd person. - - - Svenska Läkaresällskapets sektion för psykiatri och neurologi har i en den 27 december 1941 dagtecknad skrivelse till Kungl. Maj:t föreslagit, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om ny utredning beträffande det i gällande giftermålsbalk stadgade hindret för personer lidande av fallandesot att ingå äktenskap. I förevarande motion anföres såsom motivering för motionärens hemställan följande: l giftermålsbalkens 2 kap. talas om åtskilliga hinder mot äktenskaps ingående. Sålunda stadgas en viss minimiålder, förbud mot giftermål mellan vissa nära släktingar och viss tidsfrist för nytt äktenskaps ingående efter ett föregåendes upplösning. Av sjukliga och därmed jämförbara tillstånd stadgas i 5 § att sinnessjuka och sinnesslöa ej må ingå äktenskap, ej heller (enligt 6 §) den som är behäftad med smittosam könssjukdom. Ytterligare