Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/507

Första lagutskottets utlåtande Nr-51. 7 Bilaga B. Äktenskapsförbudet för den, vilken lider av fallandesot, som härrör av övervägande inre orsaker, är motiverat av risken att fallandesoten eller som sjukdomen här nedan kommer att betecknas epilepsien skall överföras till den sjukes avkomlingar. Med anledning härav torde den nutida vetenskapliga forskningens erfarenheter om epilepsiens ärftlighet böra i korthet refereras. Den gamla uppfattningen om att det finns två slags epilepsi, en som står på ärftlig grund (den "genuina" epilepsien) och en som icke är ärftlig utan betingad av yttre orsaker ("sekundär" eller "symtomatisk" epilepsi), har icke kunnat upprätthållas. Vid uppkomsten av varje fall av epilepsi äger nämligen en samverkan rum mellan å ena sidan inre, av ärftligheten beroende faktorer (sjukdomsanlag) och å andra sidan av yttre faktorer. Betydelsen av den ena och den andra gruppen av sjukdomsalstrande faktorer är emellertid mycket växlande i olika fall. Det inre sjukdomsanlaget kan hos skilda individer vara synnerligen olika starkt utvecklat, något som innebär, att dessa skilda individer äro mer eller mindre mottagliga för de yttre faktorer, som kunna framkalla epilepsi. Man har en löpande skala av anlag. I ena ändan av skalan finner man fall där epilepsianlaget är så svagt, att endast de svåraste yttre faktorer kunna framkalla epilepsi, i andra ändan fall, där epilepsianlaget är så starkt, att .det utan några yttre ingripande faktorer eller under inflytande av obetydliga dylika tar sig uttryck i epilepsi. Det är dessa fall, som man numerabetecknar som genuin eller idiopatisk epilepsi. Mellan sådana ytterlighetsfall finnas alla övergångsformer, i vilka inre och yttre sjukdomsorsaker i olika grad samverka med varandra. Den svenska lagtexten i äktenskapslagens 2 kap. 6 § har på ett beundransvärt sätt föregripit derma den moderna medicinens uppfattning om ett samspel mellan ärftliga anlag och yttre faktorer, när den talar om fallandesot, vilken härrör av övervägande inre orsaker. "Genuin" eller "idiopatisk" epilepsi i nutida mening och fallandesot, vilken härrör av övervägande inre orsaker, äro i hög grad sammanfallande begrepp. I fråga om avkomlingarna till epileptiker föreligga ett stort antal undersökningar. Den ojämförligt största, mest värdefulla och pålitliga undersökningen är publicerad av Conrad åren 1937-1938. Den avser 2,599 bam till 553 epileptiker. Dess resultat avviker icke nämnvärt från de resultat man fått från tidigare, mindre undersökningar, om man slår ihop deras siffervärden. Conrad indelar sitt material av epileptiker, vilkas barn prövas, i en genuin ("idiopatisk") grupp, en "symtomatisk" (d. v. s. huvudsakligen av yttre orsaker framkallad) grupp och en mellangrupp. Han finner att 6-8 °/o av barnen i den första gruppen lida av epilepsi, 2.7 °/o i mellangruppen och 1.6 °/o i den symtomatiska gruppen. Då genomsnittsrisken för människor i allmänhet att drabbas av epilepsi är o.40 °/o så är risken för den genuine epileptikerns barn 15-20 gånger så stor som denna. Att ärftlighften även spelar en roll i de andra grupperna framgår därav, att riskerna för avkomman även där äro större än vad genomsnittsrisken är. Men den genuine epileptikerns barn äro icke blott utsatta för risken av att drabbas av epilepsi. Sinnesslöhet inträffar bland dem i 16.5 °/o (mot