Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/554

Den här sidan har inte korrekturlästs

12 Första lagufskottets utlåtande Nr icke erfordras. Beträffande inteckningshavares rätt, då ersättning skulle utgå enligt 18 §, vore det påtagligt, att även sådan ersättning kunde uppgå till avsevärt belopp. Det syntes lämpligt att stadga, att om ersättningen avsåge för framtiden bestående skada eller intrång, den i regel skulle nedsättas hos länsstyrelsen samt att den skulle fördelas och utbetalas enligt vad som stadgades om expropriationsersättning. Vore beloppet väsentligen utan betydelse för annan rättsinnehavare i avseende å fastigheten än den som uppträdde såsom sakägare, borde det få - av den skadeståndsskyldige eller länsstyrelsen - utbetalas direkt till sakägaren. Ersättningsreglerna iß14 och 18 §§ ha behandlats i flera yttranden, därvid å ena sidan uttalats bland annat att jordägaren och andra ersättningstagare blivit alltför gynnsamt ställda samt å andra sidan framställts yrkande om att ytterligare ersättning skulle utgå till jordägaren. Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen följande: "Enligt förslaget till ändring av 14 § skall vad i expropriationslagen är stadgat äga motsvarande tillämpning vid inlösen av mark enligt stenkolslagen, dock att förhöjning av ersättningen skall ske med hälften av det belopp som skall utgå jämlikt de i expropriationslagen stadgade grunder. I fråga om förfarandet vid ersättnings bestämmande innebär detta, att ärendet skall anhängiggöras genom stämning till allmän domstol och i alla hänseenden handläggas enligt vad som stadgas om expropriation. Beträffande det inbördes förhållandet mellan 14 och 18 §§ i förslaget är uppenbart, att skada eller intrång som på grund av stadgandet i förstnämnda paragraf blivit ersatt i samband med inlösen icke skall ånyo ersättas på grund av bestämmelsen i 18 §. För att utmärka detta torde - i överensstämmelse med en motsvarande bestämmelse i 39 § gruvlagen - böra i 18 § angivas, att där avses allenast skada och intrång som ej förutsetts vid inlösen enligt 14 § 1 mom. - Enligt vad i promemorian föreslås skall 50 procents förhöjning utgå jämväl vid inlösen av mark för bearbetande av alunskifferfyndighet samt för skada och intrång vid arbetet. Skifferbolaget har framställt erinran häremot och därvid åberopat bland annat, att marken i regel komme att återställas till jordägaren inom tio år. I andra yttranden har gjorts gällande, att om jordägaren utöver ersättning enligt 14 och 18 §§ skulle bekomma royalty enligt vad som föreslås under 60 §, den sammanlagda gottgörelsen bleve oskäligt hög. Kommerskollegium har i annat sammanhang framhållit, att framställning av olja ur alunskiffer, såvitt nu är känt, icke kan betraktas som en under normala förhållanden lönande hantering. Frågan, hur stor gottgörelse jordägaren skäligen bör erhålla, kan helt naturligt vara föremål för delade meningar. Reglerna kunna också tänkas utformade enligt flera skilda alternativ. Vilken metod som än väljes för ersättningens bestämmande torde slutresultatet böra vara, att jordägaren erhåller dels full ersättning för den mark han avstår samt för skada och intrång dels ock därutöver skälig gottgörelse för själva fyndigheten. För att nå fram till detta resultat kan man tänkas enbart stadga, att