Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/227

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 65 grader efter brottens svårhetsgrad. Dess tillämplighet begränsas sålunda till fall då av det brott som utgör återfall finnes en svårare bestraffad grad. Så är enligt förslaget förhållandet dels beträffande stöld, bedrägeri, förskingring, egenmäktigt förfarande, ocker, häleri, oredligt förfarande, olovligt förfogande, trolöshet mot huvudman, behörighetsmissbruk samt oredlighet, vårdslöshet och mannamån mot borgenärer ävensom bokföringsbrott, för vilka brott finnes en strängare straffskala för det fall att brottet är grovt, dels ock beträffande de ringare brotten snatteri och bodräkt, bedrägligt beteende, i förslaget kallat bedrägligt förfarande, samt undandräkt, i förhållande till vilka stöld, bedrägeri och förskingring äro svårare grader. Vid tillämpning av återfallsregeln skall straffet för dessa brott, dock utan ändring av brottsrubriceringen, bestämmas enligt straffskalan för den svårare brottsgraden. Förslagets ståndpunkt i fråga om återfall har i stort sett vunnit gillande i de avgivna yttrandena. Att återfall upptagits såsom en allenast fakultativ straffskärpningsgrund har endast så till vida blivit föremål för erinran, som föreningen Sveriges häradshövdingar och t. f. Iandsfogden i Malmöhus län ifrågasatt, om icke spörsmålet huruvida återfallsstraff skall ådömas måhända i alltför stor utsträckning överlämnats åt domstolens fria prövning. Hovrätten för Övre Norrland har däremot uttalat sig för att regeln om domstolens prövning måtte uppmjukas, så att domstolen finge större möjlighet att underlåta att skärpa straffet. Bestämmelsen om återfallsskärpning borde sålunda icke innehålla att sådan skärpning skulle ådömas där ej särskilda skäl talade däremot, utan även motskäl som ej kunde betecknas såsom särskilda borde kunna föranleda att bestämmelsen icke tillämpades; åtminstone borde detta gälla då. återfallsbrottet vore snatteri eller därmed likvärdigt brott och jämväl det föregående brottet vore av jämförelsevis lindrig beskaffenhet. Vad angår kretsen av brott, vilka enligt förslaget skola kunna föranleda att vid ett senare brott återfallsskärpning inträder, har landsfogden i Kronobergs län ifrågasatt att dit skulle hänföras även förfalskningsbrott. Beträffande spörsmålet vid vilka brott skärpning av straffet må kunna ske på grund av att brottet innebär återfall ha i flera yttranden uttalats önskemål om förtydligande för att klargöra huruvida sådan skärpning kan förekomma vid bedömande av försök och delaktighet. Föreningen Sveriges häradshövdingar har uppmärksammat att konstruktionen av återfallsregeln medfört att rån ej medtagits bland de brott vid vilka återfallsskärpning kan ifrågakomma. Ehuru domstolarna säkerligen komme att inom den vanliga strafflatituden för rån beakta att rånaren även tidigare låtit brottslighet komma sig till last, vore det enligt föreningen från systematisk synpunkt lyckligare om återfallsregeln utformades så att den vore tillämplig vid rån. Sveriges advokatsamfund har avstyrkt att såsom kommittén föreslagit utländsk dom skulle kunna i återfallshänseende jämställas med inländsk. Med de snabba förandringar, som straffrättssystemen för närvarande vore underkastade utomlands, vore det att befara att en sådan regel komme att leda till ojämnheter Bihang till riksdagens protokoll 1942. I sarnl. Nr 4. 5