Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/245

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 83 2 och 4 §§ under beteckningarna stöld, snatteri och grov stöld, varjämte i 3 § såsom ett särskilt privilegierat fall upptagits en såsom bodräkt betecknad form av stöld, närmast motsvarande det brott som enligt gällande lag behandlas i 22 kap. 20 §. Rån har överförts från 21 kap. till 5 § i förevarande kapitel. I 6 § har upptagits en motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna om egenmäktigt förfarande i 10 kap. 20 §, i den mån dessa ansetts böra hänföras till förmögenhetsbrotten. I 7 § har stadgats, att de föregående paragraferna skola vara tillämpliga jämväl på fastighetsförhållanden. Härigenom ersättas de nuvarande bestämmelserna i 24 kap. om åverkan i den mån de avse besittningskränkningar; andra former av åverkan skola enligt förslaget bedömas på samma sätt som motsvarande förfaranden beträffande lös egendom, d. v. s. enligt 22 kap. såsom förskingring eller annan trolöshet. Försök till stöld och vissa andra brott samt förberedelse till stöld behandlas i 8 och 9 §§. I 10 § meddelas åtalsbestämmelser. 1 §. « l gällande lag behandlas stöld i första stycket av paragrafen med detta nummer. Stöld är enligt nämnda lagrum, att någon stjäl gods eller penningar över trettio kronor. Straffet är straffarbete i högst sex månader. Där omständigheterna äro synnerligen försvårande, må tiden för straffarbetet dock höjas till två år; äro omständigheterna synnerligen mildrande, må dömas till fängelse i högst sex månader. I straffrättskommitténs förslag, enligt vilket stöldbrottet liksom ett flertal andra brott är uppdelat i grader, behandlar förevarande paragraf den medelsvåra graden av stöld, för vilken straffet bestämts till straffarbete i högst två år eller fängelse. Stöldbrottet har i kommittéförslaget erhållit en noggrannare bestämning än i gällande lag: stöld föreligger då någon olovligen tager annans sak med uppsåt att tillägna sig den, förutsatt att tillgreppet innebär skada. Medan enligt gällande rätt endast saker med marknadsvärde anses kunna utgöra föremål för stöld, kan enligt denna brottsbeskrivning tillgrepp av sak bedömas såsom stöld, oavsett huruvida saken har marknadsvärde. Även exempelvis tillgrepp av sparbanksbok kan sålunda enligt förslaget föranleda stöldansvar. I det krav på tillägnelseuppsåt, som förslaget uppställer, ligger enligt kommittén ett krav på att gärningsmannen handlar med uppsåt att göra saken till sin eller alltså att bereda sig varaktig nytta av saken eller dess värde. Enligt gällande rätt anses däremot stöld föreligga även då uppsåtet går ut på en blott tillfällig nytta av tillgreppet, förutsatt att saken definitivt frånhändes ägaren. Irättstillämpningen har det sålunda ansetts såsom tjuvnad, att någon tager en velociped eller en båt för en färd och därefter överger den. Enligt kommittén böra dylika fall icke bestraffas såsom stöld utan enligt 6 § såsom egenmäktigt förfarande. Göta hovrätt har ifrågasatt, huruvida det vore lämpligt att beteckna föremålet för stöld såsom sak. Därmed förstodes nämligen enligt allmänt språkbruk ej penningar. Svea hovrätt har funnit det betänkligt, om tillgrepp av cykel i stor utsträckning skulle komma att betraktas såsom egenmäktigt för